Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Petronius
sen på benen igen och gick omkring utefter bänkarna
och bad oss fälla förbön för honom. Jag för min del
kände mig just rädd, att det låg något nytt skämt
bakom alltsammans; jag hade ännu inte glömt kocken
som försummat att ta inälfvorna ur grisen. Jag
började därför noga se mig omkring i matsalen och bara
väntade, att det skulle komma fram någon sorts
öfverraskning ur väggen, i synnerhet sedan det vankats
prygel för en af slafvarna, som lindat hvit i stället
för purpurfärgad ull om sin herres skadade arm. Och
jag gissade inte så galet, ty i stället för att straffa
gossen dekreterade Trimalkio, att han skulle frigifvas,
för att ingen skulle kunna säga, att en så stor man
hade blifvit slagen af en slaf.
Vi prisade alla hans ädelmod och började språka
om det mänskliga lifvets växlingar.
»Ja», sade Trimalkio, »den här händelsen bör inte
förbli obesjungen.»
Och han befallde fram en skriftafla, och efter bara
några ögonblicks fundering deklamerade han:
Ofta händer hvad minst du har väntat,
öfver oss råder Fortuna och styr våra öden —
Skänk därför i falerner, slaf!
Detta epigram ledde samtalet öfver på våra skalder,
och hedersrummet ibland dem tillerkände alla med en
mun åt trakern Mopsus.
»Nå», sade Trimalkio, »hvad anser ni det är för
skillnad mellan Cicero och Publilius? Enligt min me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
