Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Petronius
Tro inte att jag ljuger; ingenting i världen skulle få
mig till att säga en lögn.
Men för att fortsätta min historia, han, vargen, hof
upp ett tjut och satte af inåt skogen. Först visste jag
inte alls hvar jag var, men så gick jag fram för att ta
upp hans kläder — de hade förvandlats till sten! Hade
det varit underligt, om jag dött af skräck! Men jag
drog mitt svärd, och hela vägen framåt, ända tills jag
kom till min kärestas gård, högg jag efter spöken.
När jag kom fram, var jag som ett lik i ansiktet och
höll rakt på att ge upp andan. Svetten rann om mig,
ögonen stod på skaft, jag visste inte till mig. Min Melissa
blef häpen öfver att jag var ute så sent. Om du hade
kommit tidigare, sade hon, kunde du åtminstone ha
hjälpt oss. En varg har varit här och rifvit alla fåren,
riktig storslakt har det varit. Men fast han kom undan,
fick han sig ändå en bra minnesbeta, för vår gårdskarl
stack ett spjut rätt i halsen på honom.
När jag fick höra detta, var det adjö med all tanke
på sofva, och så fort det blef dager, satte jag i väg
hem som om jag haft eld i hälarna. När jag kom
till platsen, där kläderna hade blifvit förvandlade till
sten, fann jag bara en blodpöl, och när jag kom hem,
låg min soldat i sängen som en ann’ oxe, och en
läkare höll på och förband hans hals. Då begrepjag, att han
var en varulf, och sen dess kunde jag aldrig äta en bit
bröd tillsammans med honom, nej inte om ni så
hadeslagit ihjäl mig. Den som inte vill tro mig får låta bli,
men straffe mig era skyddsandar, om jag ljuger.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
