Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 55
Vi andra sutto stumma af häpnad, och Trimalkio
utbrast:
»Märkvärdigt låter det, men sannerligen om inte
håren reste sig på mitt hufvud, för jag vet, att Niceros
aldrig brukar fara med lögner; han är en trovärdig
man och pratar minsann aldrig i vädret. Men nu skall
jag själf berätta er ett kusligt äfventyr. Det kan
verkligen hända besynnerliga saker!
Då jag var pojke ännu och gick med långt hår —
för ända från tidigaste år har jag haft sötebrödsdar ”)
— hände sig, att husbonden miste sin älsklingsslaf,
en riktig juvel till pojke för resten, perfekt i alla
stycken. Hans stackars mor höll sorgeklagan öfver honom,
och flera stycken af oss var med. Bäst vi höll på,
började häxorna yla; det lät som när en hund drifver
en hare. Vi hade på den tiden en karl från
Kappadocien, en storväxt, morsk en, som inte drog sig för
att gå en ilsken tjur på lifvet. Han sprang ut med
draget svärd och vänstra handen omlindad och
genomborrade en trollpacka här ungefär — intet ondt komme
vid hvad jag pekar på! Vi hörde ett tjut, men —
ljuga vill jag inte — häxorna själfva såg vi inte.
Våghalsen kom in igen och kastade sig på sängen, han
var blå och gul på hela kroppen som om han blifvit
piskad — den onda handen hade förstås rört vid
honom. Vi stängde porten och fortsatte dödsklagan,
men då modern skulle omfamna sonens döda kropp,
fick hon se, att det bara var en knippa halm som låg
där — där fanns inget hjärta, inga inälfvor, ingenting;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
