Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Petronius
häxorna hade röfvat bort gossen och lagt en
halmdocka i stället. Det är rena sanningen, och tro ni
mig, det finns så’nt där, det finns trollpackor, och
hvad som är upp vänder de ner. Men långa
kappadokern han blef aldrig sig lik mera, och få dar
därefter dog han spritt galen.»
Vi funno ju historien märkvärdig men tviflade inte
ett ögonblick, att den var sann, och vi kysste bordet
och bådo de onda andarna, att de skulle lämna oss
i fred, när vi gingo hem från kalaset.
Jag måste tillstå, att jag redan börjat se lamporna
mångdubbla och tyckte hela salen inte var sig lik
längre, då jag hörde Trimalkio säga:
»Nå, Plocamus, har du ingenting att berätta,
ingenting att roa oss med? Du brukade ju vara så treflig
förr, du deklamerade teaterstycken, du sjöng vackra
visor. Nu är det visst slut med allt det där.»
»Ja», svarade Plocamus, »ända sen jag fick min
podager är det ingen fart i mig längre. I mina unga
dar då sjöng jag, så jag så när hade sjungit mig till
lungsot. Och hvem dansade, hvem deklamerade, hvem
agerade barberare som jag? Apelles18) var väl den
enda som gick upp emot mig».
Han satte handen för munnen och lät höra några
hemska läten — det var grekiska upplyste han oss
efteråt.
Trimalkio själf härmade en trumpetare och vände
sig därefter mot favoriten, som han kallade för Krösus.
Denne, en surögd yngling med maskstungna tänder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
