Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 59
Herkules, det var en flott tillställning! Scissa höll ett
finfint graföl efter en stackars slaf, som hon hade
frigifvit vid hans död. Det kommer hon allt att få
betala för för resten, skattförpaktarna värdera honom till
50,000 sestertier. Men muntert hade vi som sagdt,
fast vi måste gjuta hälften af vårt goda vin öfver den
dödes ben.»
»Nå men hvad fick ni för mat?» frågade Trimalkio.
»Det skall jag säga dig, om jag kan nota bene.
För jag har så dåligt minne, att jag ofta glömmer
mitt eget namn. Alltså, först kom det in en helstekt
gris behängd med korfvar och garnerad med bakverk
och en delikat stufning på hönsinnanmäte, och så
naturligtvis rofvor och groft hembakt bröd — det
föredrar jag framför hvetebröd, det sätter märg i benen
och är bra mot förstoppning. Nästa rätt var kall
pudding öfvergjuten med varm spansk honung.
Puddingen smakade jag inte, men af honungen tog jag
för mig ordentligt. Sen kom det ärter och lupiner,
nötter så mycket man ville ha och ett äpple på hvar.
Men jag tog två, och se här har jag dem med mig
i förningsklädet; för om jag inte har något med mig
hem åt min lille slafpojke, då vankas det bannor skall
jag säga... Ja visst ja — min fru påminner mig om
en sak. Som reservrätt hade vi en björnstek.
Scintilla smakade helt oförsiktigt på den och hade så när
kräkts upp sina inälfvor, jag däremot åt öfver ett
skålpund, för smaken var god, tyckte jag, påminde om
vildsvin, och eftersom björnen äter folk, säger jag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
