Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 61
ringarna kring vristerna och sitt gyllene hårnät, som
hon påstod vara af rent guld.
Trimalkio, som sett hvad hon företog sig, lät bära
till sig hennes smycken.
»Här se vi en kvinnas bojor,» sade han. »På det
sättet ruineras vi stackare. Det här bör väga sex och
ett halft skålpund. Jag själf har ett armband som väger
tio skålpund, gjordt af Merkurius tusendel20)»
För att bevisa att han talade sanning lät han hämta
in en våg, och allesammans fingo vi själfva väga
smyckena. Scintilla gaf honom icke efter. Hon tog från
halsen en liten guldkapsel, som hon kallade sin
lyckopeng, och ur den framtog hon två örhängen och räckte
dem åt Fortunata att beundra.
»Tack vare min gifmilde herre och man», sade hon,
»finns det ingen som har vackrare».
»Nej jag fick ju ingen lefvande frid för dig», sade
Habinnas, »förrän jag köpte de där glasbönorna.
Sannerligen, om jag hade en dotter, skulle jag skära
öronen af henne. Funnos inte kvinnorna, skulle man
kunna lefva för en spottstyfver. Men nu får man
dricka kallt och spy varmt».
De båda fruarna sågo litet stuckna ut, men snart
började de åter tissla och skratta och växla rusiga
kyssar, och den ena skröt öfver sina husmoderliga
dygder, den andra klagade öfver sin mans favoriter
och slöseri. Bäst de lågo där och omfamnades, reste
sig Habinnas oförmärkt, fattade Fortunata i benen och
lade upp dem på soffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
