Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Petronius
»li, iil» skrek Fortunata, ty tunikan hade hasat upp
öfver hennes knän. Hon drog i hast ner den,
kastade sig i Scintillas famn och gömde sitt blossande
ansikte i näsduken.
Efter en stund befallde Trimalkio in desserten.
Slafvar buro ut alla borden och lyfte in andra samt strödde
ut sågspån färgad med saffran och cinober och,
hvilket jag aldrig förr hade sett, pulveriserad selenit.
»Ja visa nu att ni inte är oefterrättliga», skämtade
Trimalkio, »för efterrätten kommer genast.»
Under tiden hade en alexandrinsk slaf, som skänkte
i varmdrycken, börjat härma en näktergal, och
Trimalkio ropade ideligen »Växla melodi!» Han afbröts
plötsligt af slafven, som satt vid Habinnas fötter och
som efter hvad jag tror på sin herres befallning med
rungande röst började deklamera:
Nu på det villande haf med sin flotta seglar Aeneas.
Aldrig någonsin ha vidrigare ljud pinat mitt öra,
ty inte nog med att han barbariskt misshandlade
metern blandade han in verser ur pulcinellkomedier. För
första gången i mitt lif tyckte jag illa om Vergilius.
Habinnas applåderade honom emellertid, då han
ändtligen tystnade.
»Han har aldrig gått i skola», sade han, »utan jag
har låtit utbilda honom hos marknadsutropare. Men
så har han inte heller sin like, då det gäller att härma
forkarlar och torghandlare. Det är en fördömdt styf
pojke; han är också skomakare, kock och bagare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
