Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag. 63
allt kan han. Två fel har han likvisst, och hade han
inte dem, skulle han vara fullkomlig: han är
omskuren, och han snarkar. Att han är vindögd bryr jag
mig inte om; det är Venus också. Men det är för
det han aldrig kan tiga — han ser dubbelt mot andra.
Jag köpte honom för 300 denarer...»
»Du uppräknar inte alla slyngelns egenskaper» atbröt
honom här Scintilla. »Han är liderlig så det är en skam;
men jag skall minsann laga, att han blir brännmärkt».
Trimalkio skrattade.
»Jag kan höra, att han är en kappadoker», sade
han, »eftersom han ingenting nekar sig. Men vid
Herkules, det klandrar jag honom inte för — när vi dör
är det slut med roligheten. Och du skall inte vara
svartsjuk, Scintila. Vi känner nog er kvinnor, må du
tro. Så sant jag lefver, jag brukade tjäna min
matmor i världen så nitiskt, att husbonden till och med
drog misstankar och förvisade mig till landet. Men
tyst, min mun, så får du socker!»
Med en min som om han fått beröm drog
slafslyngeln fram en lerlampa ur barmen och i över en
halftimme blåste och flöjtade han, medan hans
husbonde sjöng, i det han med handen höll underläppen
plattad mot hakan.
Sedan steg spolingen fram midt på golfvet och gaf
sig till än att med spräckta vassrör härma körblåsare,
än att i kuskrock och med piska i hand agera
mulåsnedrifvare. Slutligen ropade Habinnas honom till sig,
kysste honom och räckte honom en bägare vin med orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
