Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 65
undrande; vi fingo tillåtelse att mot kinden pröfva hur
hvassa de voro.
I detsamma inträdde två slafvar, som sågo ut att ha
råkat i träta vid brunnen; åtminstone buru de ännu
stora lerkrukor på ryggen. Då nu Trimalkio afdömde
deras tvist, blef ingendera af dem nöjd med domen
utan flögo på hvarann och slogo itu hvarandras krukor
med knölpåkarna. Häpna öfver de druckna sällarnas
fräckhet började vi alla titta på dem, och då fingo vi
se, hur det ur krukorna ramlade ostron och musslor,
dem så en slaf plockade upp på ett fat och kringbjöd.
Den märkvärdige kocken ville inte vara sämre, han
kom in med snäckor på en liten silfverrost, och under
det han gick och bjöd, sjöng han något med gräslig,
sprucken röst.
Hvad som sedan följde nästan skäms jag att berätta.
Det var något jag aldrig varit med om förr.
Långlockiga gossar kommo in med salfva i silfverskålar och
smorde bordsgästernas fötter efter att först ha lindat
kransar om deras ben och fotleder. Sedan hällde de
litet af samma salfva i vinfatet och på lamporna.
Redan ville Fortunata upp och dansa, och Scintilla
klappade händerna mer än hon talade, då Trimalkio
plötsligt gaf en ny vändning åt festen.
»Du har min tillåtelse att lägga dig till bords, Cario,»
sade han, »och du med, Filargyrus, fast du är ’en grön’21)
— och kalla in din Menofila också.»
Detta behöfde han inte säga två gånger. Vi hade
så när blifvit nerskuffade från sofforna, så trängde slaf-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
