Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Petronius
varna sig på. Jag för min del fick bredvid mig kocken,
som hade gjort gåsen af svinkött, och han luktade
matos och kryddor, så att det kväljde mig. Inte nöjd
med att ha fått plats vid bordet började han tvärt
härma tragöden Efesus och erbjöd sig att hålla vad
med sin herre, att de gröna skulle vinna vid nästa
kapplöpning.
»Mina vänner,» sade Trimalkio, tydligen road afdenna
utmaning, »slafvarna är också människor och har diat
samma mjölk som vi, fastän ett oblidt öde sedan har
hållit dem nere. Men så sant som jag sitter här, de
skall snart komma att äta sitt bröd som fria män.
Kort sagdt, jag frigifver dem allesammans i mitt
testamente. Åt Filargyrus testamenterar jag dessutom en
gård och hans Menofila, åt Cario ett hus, hans 5 % i
afgift och en säng med alla tillbehör. Min Fortunata insätter
jag som universalarvinge och anbefaller henne i alla mina
vänners beskydd. Allt detta talar jag om, för att mitt
husfolk redan nu skall älska mig som om jag vore död.»
Alla började tacka husbonden för hans godhet, och
för att visa att han talade allvar lät Trimalkio hämta
in testamentet och uppläste det under slafvarnas
veklagan från början tili slut.
Därpå vände han sig till Habinnas.
»Nå käre vän,» sade han, »hur går det? Du gör
väl den där grafvården åt mig så som det är sagdt?
Kom ihåg, vid fötterna af min staty vill jag ändtligen
ha knähunden och kransarna och parfymkrukorna och
Petraites alla gladiatorsstrider, så att jag dig vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
