Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 69
af förskräckelse. Jag, som var lika full och som ju
hade låtit skrämma mig till och med af en målad hund,
ramlade också i, när jag skulle försöka hjälpa upp
honom. Vi räddades af hofmästaren, som skyndade
til och både tystade hunden och drog oss upp på det
torra. Giton hade genom ett kvickt påhitt lyckats
freda sig för odjuret; allt hvad vi under middagens
lopp stuckit till honom, hade han kastat för den
skällande besten och sålunda blidkat dess vrede.
Genomvåta och skälfvande bådo vi hofmästaren, att
han skulle öppna porten för oss.
»Du misstar dig,» svarade han, »om du tror, att du
får komma ut samma väg som du kom in. Ingen gäst
har någonsin blifvit utsläppt genom ingångsporten;
genom en komma de in, genom en annan gå de ut.»
Hvad skulle vi nu göra, vi stackare, inspärrade i en ny
sorts labyrint? För öfrigt hade tanken på badet börjat
locka oss, och vi bådo honom därför själfmant att visa
oss vägen till badrummet. Efter att ha kastat af oss
våra kläder, som Giton genast hängde upp på tork i
förrummet, stego vi in.
Det var ett litet, smalt rum likt cisternen i ett
kallvattensbad. Midt på golfvet stod Trimalkio. Inte ens
här förskonades vi från hans vidriga skryt, ty han
hälsade oss med förklaringen, att ingenting gick upp mot
att få taga sitt bad ostörd af hopen; rummet hade förr
varit en bagarstuga, tillfogade han upplysningsvis. Sedan
satte han sig pustande, och lockad af resonansen i
rummet lät han upp sitt breda gap och började miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
