Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 73
heller Trimalkio själf förmådde nu längre hålla tårarna
tillbaka.
»Så sant som dina slantar är dig kära», sade han
til Habinnas, »spotta mig i ansiktet, om jag har gjort
något orätt. Jag kysste den här präktiga gossen inte
för hans skönhets skull utan just för att han är så
präktig. Han kan dividera med tio, han kan läsa
flytande i bok, han har för sina sparpengar köpt sig en
trakisk gladiatorsdräkt, en stol med ryggstöd och två
slefvar. Förtjänar han då inte, att jag är vänlig mot
honom? Men se det tål inte Fortunata. Eller hur,
ditt fräcka stycke? Men nu har du fått hvad du har
förtjäänt, argbigga, och reta mig inte en annan gång.
Hör hon det, sötnosen? Annars skall det bli andra
bullar af. Du känner mig ju: hvad jag en gång har
satt mig före, det står fast som det vore spikadt.
Men nu skall vi tänka på roligare saker. Gaska
upp er, go’ vänner! En gång i världen var jag inte
förmer än ni, och det är mig själf jag har att tacka
för att jag kommit så långt. Det är hufveknoppen
som gör människan, allt annat är bara lort. Köpa
billigt, sälja dyrt, det är min regel — af en annan
kanske ni kan få en bättre, men jag håller på att
spricka af medgång, så mycket vet jag. Hvad, lipar
du ännu, snarkmoster? Jag skall laga jag, att du får
skäl att lipa. Men hvad var det nu jag skulle säga?
Jo det är mitt aftärshufvud som har gjort mig till den
jag är. När jag kom från Asien, var jag inte högre
än lampan där. Hvar dag brukade jag mäta mig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
