- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
75

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rösten i hytten bredvid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag får säga er farväl, sade han blott och gick
uppför den branta landgången med en min och
hållning, som uttryckte förolämpad värdighet.

Med djup förvåning såg Kirk nu på den unga
flickan.

— Se inte på mig så där! utropade hon i ynklig ton.
— Det var mycket grymt av mig, men jag gjorde det
som en sista utväg. Jag hade ju försökt allt möjligt
annat. Men tyvärr, det lyckades inte. — Nå, skall vi
gå nu?

— Nej, låt oss vänta litet! Båten går strax. Jag
tycker alltid, att det är så spännande.

— Hawaii är nog ett utmärkt ställe för en
smekmånad, fortfor Kirk. Jag har ofta tänkt — men jag
hoppas jag inte tråkar ut er?

— Ånej för all del, svarade hon blott.

— Jag förstår. Ni intresserar er inte för bröllop.
Då är nog skilsmässor däremot av mera intresse för er.
För er och gubben Trant.

— Jag ser inte till mr Chan, sade den unga
kvinnliga juristen från stadsfiskalskontoret.

Men mr Chan satt helt tankfull på yttersta
soffkanten i sin hytt på ett av de undre däcken. Den stora
glädje han känt över sin så länge motsedda hemresa
hade fått en svår stöt. Rymde han sin väg — var det
verkligen så? Var han då rädd för en svårlöst gåta?
Trodde miss Morrow verkligen det? Om hon trodde
det, då var det ju ej underligt, om hon tänkte, att han
tappat kuraget.

Hans dystra funderingar avbrötos av en röst i
hytten bredvid — en röst, som han hört förut. Hans hjärta
stod nästan stilla, tyckte han, då han nu lyssnade.

— Ja, Li, det tror jag är alltihop! sade den
välbekanta rösten. — Du har ju ditt pass och dina pengar.
Du måste bara vänta på mig i Honolulu. Det är bäst
att du håller dig en smula undan där.

— Det skall jag göra, sir, svarade en gäll,
sjungande stämma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free