- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
94

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Grumligt vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag skulle vilja titta mig omkring litet här —
ifall jag inte gör intrång, sade han.

— Säkert kunde ingen hjärtligare välkomnas,
svarade Chan.

— Tack så mycket, kommissarien. Nå, har ni löst
den här gåtan än?

— Nej, inte i talande stund, sade Chan med ett glatt
leende.

— Nå, ni är allt litet för trög och långsam nu, är
ni inte det? Att döma av allt, som jag läst om er, så
trodde jag, att ni vid det här laget skulle ha
brottslingen inlåst i något skåp här, så att jag fick ta hand
om honom nu.

Chan drog ihop de mörka ögonen till smala springor.

— Utmaningen antages, svarade han energiskt. —
Jag redan gjort fastlandets polismän en del tjänster
genom att några skåp fylla med brottslingar, som de
inte kunnat fånga. Om jag skall döma av vad jag
läst i tidningar, återstår ännu ofantligt mycket arbete
av samma art för mig att utföra.

— Jaså, påstår ni det? svarade Flannery, varefter
han vände sig till miss Morrow. — Har ni talat med
den där flickan Barr?

— Ja, det har jag gjort, sade den unga
stadsfiskalen.

Hon omtalade nu allt vad Lila Barr sagt, och
Flannery hörde på under tystnad.

— Nå, ni fick då inte reda på mycket, det får jag
då säga, anmärkte han, när hon slutat sin berättelse.

— Nej, jag måste medge det, svarade hon.

— Kanske inte så mycket, som jag kunde ha fått
ur henne — fast jag inte är kvinna. Nu går jag ned
och talar själv med henne. I mina ögon ser hon inte
ut att vara att lita på. Hur var det? Hon grät, för att
hennes goda vän gått sin väg och lämnat henne? Ja,
kanske det. Men om ni vill veta min mening, så
behövs det mera än så för att få en flicka att gråta
nu för tiden.

— Kanske har ni rätt i det, instämde miss Morrow.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free