Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Grumligt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Théatre de la Jetée-Promenade» i staden Nizza. Det
var utsålt hus — alldeles packfullt av permitterade
officerare och soldater, och teaterdirektören var utom
sig. I sista ögonblicket hade han nämligen fått bud,
att primadonnan blivit illa sjuk. Och mycket
bekymrad och orolig hade han då skickat efter den, som
instuderat hennes roll för att i nödfall kunna övertaga
den. Det var en visserligen vacker, men obetydlig
liten korist, som hette Marie Lantelme. Hon hade nu
till slut fått ett tillfälle att försöka sin lycka och visa
sin förmåga. Och så trädde hon fram på den klart
upplysta scenen — och föreföll med ens som
förvandlad. Hennes briljanta framställning av rollen kommer
aldrig att förgätas av någon av hennes åhörare. De
blevo rent av tokiga av förtjusning, och till slut, när
ridån gick ned efter sista akten, reste de sig upp och
applåderade vilt och ropade bravo gång på gång.
Efter föreställningens slut rusade direktören
överlycklig till Marie Lantelmes klädloge. Hon var ju en
ny stjärna, och det var han, som upptäckt henne! Han
skulle göra furore med henne i London, i New York!
Hon hörde helt tyst på vad han sade. Sedan satte hon
på sig sin lilla enkla klänning och gick från artisternas
ingång ut på piren. Ryktbarhet och rikedom väntade
henne, om hon blott ville sträcka ut handen. Huruvida
hon ville det eller ej kommer aldrig att bli känt. Allt,
som är känt, är att när hon lämnade teatern, så
försvann hon i det tomma intet. Elva år ha förflutit sedan
dess, och från den dagen ända till nu har ingen
någonsin hört av Marie Lantelme.»
Nu slutade miss Morrow att läsa, och hennes ansikte
tycktes återigen vara i stort behov av »en utslätning».
Intendent Flannery stod där med bokstavligen
gapande mun. Endast Chan tycktes behålla sitt vanliga,
glättiga lugn.
— Marie Lantelme var således er vän? sade han till
miss Garland.
— Ja, det var hon, och Sir Frederic tycktes på
något sätt ha fått veta det, svarade aktrisen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
