Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Grumligt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det inträdde ett ögonblicks djup och allvarlig
tystnad. Men så fortsatte miss Morrow:
— Jag tror att det är alltihop, som vi ville veta.
Såvida inte intendent Flannery —
— Jag? — Neej då. Inga-inga fler frågor av mig
nu, stammade han.
— Då får vi tacka er så mycket, miss Garland. Ni
kommer ju att stanna här i staden en tid? fortsatte
den unga underfiskalen.
— Ja, jag har fått löfte om en roll på »Alcazar».
— Ja, lämna då inte staden, utan att underrätta mig
därom! Men nu skall vi inte uppehålla er här längre.
Det var mycket snällt av er att komma hit.
Miss Morrow följde henne ut, och återvände sedan
till den förstummade lilla gruppen i det inre rummet.
— Nå, sade hon blott.
— Det är otroligt! utropade Barry Kirk. — En
försvunnen dam till! Bevare mig väl! Men Eva
Durand och Marie Lantelme kan väl inte båda driva
omkring här. Såvida inte den här staden är de försvunna
kvinnornas hamn. Vad säger kommissarien om saken?
Chan ryckte på axlarna.
— Allt dunklare och dunklare blir den. Får
tillkännagiva, att jag finner mig djupt sjunken i bryderi,
erkände han.
— Jag skall allt gå till botten med saken. Lämna
den bara åt mig! Jag skall nog röra upp i alltihop,
utropade Flannery.
Chans ögon drogos ihop till smala springor.
— Mitt folk har ett gammalt ordspråk, intendent
Flannery, sade han i mild ton. — »Grumligt vatten
blir ännu grumligare, om man oklokt rör i det. Lämnar
man det i fred, klarnar det av sig själv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
