Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Londonbrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om ni nu vill visa oss in i den där betjäntens
rum, mr Kirk, så skall vi genast skrida till verket.
Jag har tagit med mig några dyrkar. Vi skall leta
igenom hela rummet så noga och fint som en
dammsugare.
Kirk förde dem ut i korridoren.
— Men var är kockens rum då? Vi kunde ju ta oss
en titt på det med, föreslog Flannery.
— Min kock är fransman, och han bor inte här,
förklarade Kirk.
— Hm, hm. Han var väl här i förrgår kväll vid den
tid då mordet begicks?
— Ja, naturligtvis.
— Nå, då är det bäst, att jag får tala med honom
någon gång också.
— Han talar engelska mycket dåligt, så ni kommer
nog att få roligt åt honom, svarade Kirk med ett litet
leende.
Därpå lämnade han de båda detektiverna i
betjäntens rum och återvände till förmaket, där miss Morrow
stannat.
— Jag tänker att ni nog avskyr att titta in i ett
kök, framkastade han.
— Varför skulle jag göra det?
— Jo — en så framstående jurist som ni —
— Men jag har studerat kokböcker också. Ni skulle
allt bli riktigt överraskad. Jag kan laga den allra
läckraste —
— Stekt ostsmörgås, inföll han. Ja, jag förstår. Och
era chokladkarameller var riktigt berömda i ert
studenthem vid universitetet. Sådant där har jag nog
hört förut.
— Nej, låt mig då avsluta min mening! Jag
ämnade säga den allra läckraste biffpaj. Och min
citronpudding är inte så oäven heller.
Han betraktade henne med mycket högtidlig min.
— Sköna dam, ju mer jag lär känna er, desto högre
stiger min aktning för er. Och det är väl ett beröm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
