Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Londonbrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som duger, skulle jag tro. Kom nu med mig, så letar
vi fram teattiraljen.
Kirk bar in tebrickan och ställde den på ett lågt bord
framför brasan. Så kastade han in några vedträn och
gick sedan efter en sifon och en karaffin samt några
glas.
— Jag får inte glömma, att intendenten ej är svag
för te, sade han.
Miss Morrow tittade bort mot dörren till
korridoren.
— Det är bäst, att de skyndar sig, annars kommer
de för sent till bjudningen, anmärkte hon.
I samma ögonblick visade sig Chan och Flannery i
den öppna dörren. Polisintendenten föreföll mycket
stolt och nöjd.
— Nå, hur har det gått? frågade Kirk.
— Utmärkt! sade Flannery, som riktigt strålade av
belåtenhet.
Han hade ett hopvikt pappersark i handen.
— Jag ser att ni fått rätt på någonting, sade Kirk.
— Ja, det har jag visst det. Jag har funnit det där
brevet från Scotland Yard, som Paradise nappat åt
sig från posten, svarade polisintendenten.
— Det var verkligen fint! utropade Kirk.
— Det är en listig gynnare, den där Paradise!
fortsatte Flannery. Var tror ni väl han hade gömt det
brevet? Jo, det var hopvikt till en liten tuss och
instoppat i tån på en av hans skor.
— Det var rysligt fiffigt av er att titta efter där,
sade miss Morrow gillande.
Flannery tvekade litet med svaret.
— Nåja — hm — när jag kommer att tänka på
saken — så var det inte jag, som gjorde det. Det var
kommissarie Chan här, som snokade upp det. Ja, sir
— kommissarien håller på att bli en riktigt präktig
spårhund.
— Ja, under er briljanta handledning, sade Chan
leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
