Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Det grumliga vattnet klarnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När klockan blev elva, föreslog han dock, att de
skulle gå, för att gossens föräldrar inte skulle bli
oroliga för honom.
— Min far kommer inte att oroa sig. Han vet att
en boyscout är fullt pålitlig, sade Willie Li.
Men i alla fall förde Chan honom ut i vestibulen, där
han bjöd honom på varm korv och en kopp kaffe — ty
byffén var det enda i hela teatern, som var
amerikaniserat. Då de sedan gingo uppför den branta och nu
folktomma gatan fram till Orientaliska huset, såg Chan
med frågande min på gossen.
— Tala om för mig vilka planer du har för din
framtid! Du tycks vara ärelysten. Vilken bana lockar dig
mest? sade han fortfarande på kantondialekt.
— Jag skulle vilja bli forskningsresande liksom
min kusin Li Gung, svarade gossen på samma tämligen
uppstyltade språk.
— Å, jag vet — det är han, som är anställd i överste
John Beethams tjänst. Du har väl av din kusin hört
åtskilliga historier om överste Beetham? sade Chan.
— Ja, många vådligt roliga historier, svarade
pojken.
— Du beundrar väl översten? Du tycker att han är
en mycket präktig karl?
— Ja, det är han allt. Han är en järnmänniska,
sträng men rättvis. Disciplin är en väldigt viktig sak
för honom, och alla boyscouter vet, att det är rätt och
riktigt. Vår kusin, han berättar mycket om det. Ibland
kunde karavanen bli upprorisk, sa Li Gung. Och då
tog översten fram revolvern och hotade dem alla. Och
så blev de rädda och fortsatte lydigt sin väg.
— Kanske de visste, att översten inte skulle tveka
att skjuta på dem?
— Ja, de hade allt sett honom göra det. Å, Li Gung
talade om något, som jag aldrig kan glömma, sade
pojken och höjde i sin iver rösten. — Det var i öknen,
och översten hade sagt dem vad de skulle göra och vad
de inte fick göra. Men en usel kamelförare, en mycket
dålig karl, han gjorde någonting, som översten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
