Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Det grumliga vattnet klarnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjudit. Inom ett ögonblick låg han där på marken med
en kula genom hjärtat.
— Jaha, det skulle jag nog kunnat vänta mig. Men
det är då en händelse, som jag aldrig sett omnämnd i
någon av överstens böcker.
De hade nu kommit fram till Orientaliska husets
port.
— Jag får be er mottaga mina ödmjuka
tacksägelser. Ni har gjort en mycket god gärning mot mig,
sade Willie Li nu.
På måndag morgon var Chan full av iver och energi.
Först ringde han till Gloria Garland och kände sig
helt lugnad, då han fick höra hennes röst svara honom
i telefon. Hon gick villigt in på att infinna sig i
takvillan klockan tio, och han ringde då genast till miss
Morrow och bad henne att komma dit vid samma tid
samt att taga med sig intendent Flannery.
Därefter vände han sig till Kirk.
— Jag får ödmjukligen föreslå en sak. Skulle ni
vilja vara så vänlig och skicka Paradise bort på något
långvarigt ärende, just då klockan närmar sig tio.
Jag inte gärna vill ha honom i villan nu på morgonen.
— Ja visst, sade Kirk beredvilligt. — Jag skall
skicka ut honom för att köpa fiskredskap åt mig.
Visserligen får jag aldrig tid till att fiska, men man kan
ju inte ha för mycket fiskredskap.
När klockan fattades en kvart i tio, steg Chan upp
och tog sin hatt. Han ville själv ledsaga miss Garland
upp till takvillan, sade han. Så for han ned i hissen
och ställde sig på post i porten till det Kirkska huset.
Efter några minuter fick han se miss Morrow och
Flannery komma in, men han hälsade endast med en
kylig nick på dem, då de gingo förbi. Mycket
förbryllade av hans egendomliga och ovanliga sätt fortsatte
de emellertid sin väg upp till takvillan. Kirk själv
öppnade dörren för dem.
— Här är vi nu, brummade Flannery. — Jag undrar
verkligen vad kommissarie Chan nu har i sinnet. Om
han har lockat mig hit i ogjort väder, så skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
