Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. En dimmig kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden och uppför en smal ridväg till en liten platå,
varifrån vi kunde se månen gå upp över Peschwars tak.
Planen var ju mycket dumdristig — bergen voro fulla
av rövare — jag kände nog en viss oro den kvällen.
Men damerna — de fasthöllo så envist vid planen —
ja, ni vet hur kvinnor kan vara. Och det var fem
herrar med i sällskapet, alla fullt beväpnade. Det tycktes
inte vara någon verklig fara.
Återigen gjorde han ett uppehåll i berättelsen,
varefter han på nytt fortsatte:
— Eva hade på sig sina finaste smycken och
juveler — ett pärlhalsband, som hennes farbror hade givit
henne — jag kommer ihåg, att jag gjorde
invändningar mot det, innan vi begav oss av. Men hon bara
skrattade åt mig. Ibland har jag tänkt. — Men nej —
jag vill inte tro det — och ändå! — blev hon dödad
för sitt halsband och sina ringar? Den möjligheten har
jag nödgats tänka mig. Emellertid packade vi vår
matsäck och red ut ur staden. Allting gick bra, tills det
blev tid att rida hem. Då föreslog någon, att vi skulle
leka kurragömma —
— Minns ni vem som föreslog det? frågade Chan.
— Ja — det var Eva. Jag gjorde invändningar,
men — nåja, man tycker inte om att förstöra andras
nöje, och sällskapet var i en mycket munter stämning.
Damerna skingrades åt alla håll mellan
tamariskbuskarna — försvann pratande och skrattande in i
dunklet. Inom en halvtimme hade vi funnit dem alla —
utom en. Vi har ännu inte funnit henne.
— Å, så förskräckligt! utropade miss Morrow.
— Ni kan nog knappast fatta hur fasansfullt det
var, svarade Durand. — De mörka bergen, fyllda av
oräkneliga faror.
Han tystnade och böjde ned huvudet.
— Det var fem herrar — ni själv medräknad, sade
Chan.
— Ja, fem herrar och fem vackra unga damer,
svarade Durand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
