- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
168

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den försiktige Mr Cuttle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå, hittills tycks vi må förträffligt, sade Barry
Kirk leende.

— Misstanke är någonting styggt och förfärligt. På
många ställen det står skrivet, sade Chan mycket
allvarligt.

— Jaså — och hur skulle ni reda er i ert arbete utan
misstankar? På tal om det, fick ni något ur Duff i går
kväll? frågade Kirk.

— Nej, ingenting, som kräver mycket grubbel. Men
en punkt, som han utlade, kunde nog väcka ganska
mycket intresse.

— Nå, vad var det då?

— Jag ber allra ödmjukast om ursäkt, men för
närvarande vill jag fundera på densamma med min
vanliga tystnad — Ni åt middag här?

— Nej. Miss Morrow och jag gick till en
restaurang.

— Å — en stunds angenäm rekreation, sade Chan i
gillande ton.

— Jaha, det var meningen det.

— Ni finner då behag i denna unga dams sällskap?

— Ja, jag vantrivs inte precis tillsammans med
henne. Ser ni, hon är inte alls så allvarlig, som hon
låtsas vara.

— Det var lyckligt. Kvinnor äro icke skapade för
djupsinnigt grubbel. De skola pryda scenen likt
plommonblomman.

— Ja, men alla kan inte vara filmstjärnor. Jag har
ingenting emot, att en flicka har litet förstånd, bara
hon inte morskar sig över det — och det gör miss
Morrow aldrig. Vi hade en mycket trevlig kväll, men vi
höll ändå ögonen öppna. Då vi gick ut ur restaurangen,
gjorde vi en liten upptäckt.

— Gott! Vad var det då?

Kirk ryckte på axlarna.

— Skall jag »fundera på densamma med min
vanliga tystnad»? Nej, jag vill inte vara så knusslig som
ni, Charlie. Vi fick se er gamle vän, överste John
Beetham, just då han sökte vederkvickelse i livets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free