- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
172

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den försiktige Mr Cuttle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han kallat den. Jag frågade efter den i varenda
boklåda i hela staden och till slut fick jag tag i ett
exemplar borta i Berkeley.

Han tog fram en bok bunden i vackert mörkviolett
band.

— Det är den lilla presenten jag nyss talade om,
sade han.

Chan tog emot den mycket ivrigt.

— Vem kan veta? Den här kan bli av värde. Jag
står i stor skuld till er, och den växer mig snart över
huvud.

— Ja, jag vet då inte, om den kan visa sig
värdefull. Men kanske ni kan finna något i den, som jag
har förbisett. Jag har läst igenom den mycket noga,
men jag har inte funnit en enda smul.

Chan öppnade boken.

— Intressant punkt lyser genast fram. Olikt överste
Beethams andra böcker, har den här en tillägnan,
sade han.

Långsamt läste han igenom de båda raderna på det
första bladet: »Till den, som minnes och förstår».

— Det lade jag också märke till, sade Rankin. Det
ser ut, som om översten hade sina veka stunder också,
tycker ni inte det? »Till den, som minnes och förstår».
Troligen någon liten käresta från pojkåren. Den, som
nog minns den gången, då han kysste henne under
syrenerna vid trädgårdsgrinden, och som förstår, att han
beger sig ut på sin djärva färd med hennes bild i sitt
hjärta.

Chan var emellertid alldeles försjunken i tankar.

— Möjligt, mumlade han bara till svar.

Rankin steg nu upp.

— Jag tänker nog, att min snälle gamle chef gråter
sina ögon fördärvade, för att jag ännu inte visat mig
därborta i dag. Han håller av mig, även om han hotar
att kasta mig på dörren, därför att jag inte har löst
problemet om Sir Frederics mord.

— Ni är inte ensam om den förseelsen, framhöll
Chan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free