Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Den försiktige Mr Cuttle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag — jag förmodar, att ni inte kan lämna
någon liten smakbit för att lugna våra oräkneliga
nyfikna läsare?
Charlie skakade på huvudet.
— Den sak är mycket svår. Om jag vore i
Peschwar — men det är jag icke. Jag är i San Francisco,
femton år efter händelse, och jag kan endast gissa.
Jag måste tillägga, att gissning är dålig affär, som
ofta leder till lång vandring på orätt stig.
— Håll bara ut! tillrådde Rankin. Ni kommer nog
att lyckas, och när ni det gör, så låt mig vara med på
ett hörn och ge min tidning de färskaste direkta
underrättelserna!
— Vi får hoppas, att denna glada bild blir
verklighet, svarade Chan.
Rankin gick nu sin väg och lämnade Charlie ensam
med sin nya bok.
Vid samma tid gick Barry Kirk i det allra bästa
humör uppför yttertrappan till sin farmors ståtliga
hus på Pacific Heights. Den gamla damen var ej
hemma så han väntade i salongen.
Efter en liten stund trädde sällskapsdamen in i
rummet. Lugn och avmätt såsom vanligt hälsade hon på
Barry Kirk utan skymt av iver eller värme.
— God morgon! Jag är ledsen att jag nödgas
besvära er, men miss Morrow, som ni träffade på min
middag, skulle gärna vilja tala med er. Om ni kan
komma nu, så skall jag köra er dit i min bil.
— Ja visst. Jag är färdig svarade den värda damen
mycket lugnt och de lämnade rummet tillsammans.
I den lilla bilen satt mrs Tupper-Brock mycket stel
och rak och tydligen inte alls böjd för att prata. Då
några yttranden om väderleken inte gåvo upphov till
något livligt samtal, gjorde Kirk inga vidare försök
i den vägen. De åkte sedan under tystnad, och
slutligen förde han henne in i miss Morrows ämbetsrum.
Den unga biträdande stadsfiskalen tog sig
utomordentligt väl ut mot rummets dystra bakgrund. Det hela
var som en vacker tavla. Men det var emellertid inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
