Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Eva Durands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev han förflyttad till ett regemente, som då var
förlagt i garnison i Peschwar, och jag följde honom dit
bort. — Redan innan vi kom fram till Indien, började
jag ångra det steg jag tagit. Ja, jag ångrade djupt,
att jag inte hade lytt min farbrors råd — han hade
aldrig gillat mitt giftermål. Jag fann rätt snart, att
Eric under ett käckt och intagande yttre hade en låg
och usel karaktär. Han var storspelare och drack ofta
för mycket. Hans verkliga natur gjorde på mig ett
rent av skrämmande intryck — han var rå och brutal
och genombedräglig — — —
Snart efter vår ankomst till Peschwar började det
komma egendomliga brev från London — brev i
smutsiga kuvert och med adressen skriven med en tarvlig
och oövad stil. Det föreföll som om dessa brev gjorde
min man alldeles ursinnig. Efter ankomsten av ett
sådant brev var han alltid till den grad uppretad, att man
omöjligt kunde vara i samma rum som han. Jag
kände mig både förbryllad och förskräckt vid dessa
tillfällen. Men så en dag — det var samma dag som
picknicken sedan ägde rum — lämnade en av tjänarna ett
sådant brev till mig under Erics frånvaro. Vid den
tiden var jag redan alldeles förtvivlad. Jag kände ju
endast alltför väl till det vilda utbrott han skulle
hänge sig åt, när han fick se det. En stund tvekade jag
nog, men slutligen bröt jag brevet och läste igenom
det.
Vad jag då fick läsa, förstörde mitt liv för alltid.
Brevet var från en portvakt i en kontorsbyggnad i
London. I det stod det, att han måste ha mera pengar
— och det genast. Han uttryckte sig inte i några
förtäckta ordalag — nej, han talade helt öppet. Allting
var blott alltför klart och tydligt. Eric — min make
— var utsatt för ständiga penningutpressningar av den
där portvakten. Han betalade den karlen den ena
penningsumman efter den andra, för att han skulle tiga.
Om han inte gjorde det, så hotade portvakten att
omtala, att han sett Eric komma ut ur en kontorslokal i
London en viss kväll året förut. Han hade sett min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
