Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Eva Durands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man komma ut från det kontor, i vilket advokaten
Hilary Galt strax därefter fanns liggande död med en
kula skjuten genom huvudet.
— Vad i all världen — —! mumlade Flannery.
Eva Durand tystnade ett ögonblick och fortsatte
sedan med en viss ansträngning.
— Det var således för mordet på Hilary Galt, som
min man blev utsatt för penningutpressning. Efter en
stund kom han hem — vid ett ganska älskvärt lynne —
för att vara han. Men då sa jag: »Jag reser min väg nu
genast och lämnar dig för alltid!» Naturligtvis ville
han veta orsaken till att jag kunde säga något sådant.
Och jag räckte honom då det öppnade brevet.
— Det var modigt! mumlade Kirk nästan ohörbart.
— Han blev alldeles gråblek i ansiktet och sjönk
riktigt ihop. Strax därefter kastade han sig på knä
och kröp i stoftet för mina fötter och sökte beveka mig.
Utan att jag bad om det, berättade han hela den
förskräckliga historien för mig. — Hilary Galt och min
farbror, Sir George Mannering var gamla vänner. På
förmiddagen den där förskräckliga dagen hade
advokaten skickat efter Eric och sagt honom, att om han
envist fasthöll vid sitt beslut att gifta sig med mig,
så skulle han — mr Galt, menar jag — uppsöka min
farbror och berätta för honom åtskilliga nedsättande
händelser i Erics förflutna liv. Eric hade hört på
advokatens ord och sedan lämnat kontoret. Men på
kvällen hade han gått tillbaka dit och mördat Hilary Galt,
och portvakten hade sett honom komma ut från
advokatkontoret efteråt. — Han hade gjort det av kärlek
till mig, sade han. Därför att han inte ville avstå från
mig — därför att han var fast besluten att ingenting
skulle få stå i vägen för honom och hindra honom.
Jag måste förlåta honom — — —
— Ursäkta! Nämnde han i denna olyckliga stund
något om ett par sammetstofflor? inföll Chan ivrigt.
— Ja, det gjorde han. Efter — efter det han dödat
mr Galt, fick han se tofflorna ligga där på en stol. Han
visste att Scotland Yards detektiver alltid först söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
