Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Eva Durands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av honom att aldrig yppa något av min hemlighet —
och så talade jag om för honom i vilken förskräcklig
belägenhet jag befann mig. Om jag skulle försöka att
öppet fara min väg, så var jag rädd — ja, jag var
alldeles säker om — att Eric skulle sätta sin hotelse i
verket — — —
Överste Beetham var alldeles underbar. Han
ordnade allting för mig. Hela natten höll jag mig gömd
uppe bland bergen. I gryningen kom han dit med Li
Gung och en tältvagn, som han redan hunnit anskaffa
och som han ämnade lämna kvar vid vägen, när vi
kommit igenom passet. Jag for således därifrån gömd inne
i den. — Och när vi kommit på andra sidan
Khaiberpasset, började för mig den mest underbara färd, som
en kvinna någonsin fått vara med om. En färd under
hela åtta månader — ridande på kamel genom dessa
vilda och öde trakter. Utanför Teheran lämnade jag
karavanen och tog mig ensam fram till Baku. Och
därifrån for jag till Italien. Som jag nyss sade, hade åtta
månader då förflutit, och sökandet och
efterlysningarna efter mig hade nästan upphört.
Men först nu insåg jag vad jag hade gjort, fortfor
Eva Durand, överste Beetham var en stor hjälte,
hedrad och aktad i hela världen. Men tänk om det blev
känt på vilket sätt jag lämnat Indien! Ingen resa
kunde ha varit oskyldigare än den, men världen är ju
så cynisk och misstrogen. Överste Beetham hade blott
av hjälpsamhet utfört en tapper och ridderlig
handling, men därigenom hade han försatt sig själv i ett
sådant läge, att han i världens ögon skulle anses ha
rymt med en annan mans hustru. Om det bleve känt,
skulle överstens ärofulla levnadsbana i grund
förstöras. Därför fick det aldrig bli känt. Jag fattade ett
fast beslut, att jag skulle hålla det absolut hemligt.
— Och det har ni också gjort, sade Beetham med
något vekt i rösten. —
— Först av allt skrev jag ett brev till Eric,
fortsatte den stackars Eva Durand. Jag sa honom i det,
att han aldrig fick försöka att leta rätt på mig, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
