Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Eva Durands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men återigen var Scotland Yard mig i spåren. Jag
måste på nytt försvinna i nattens mörker. Slutligen
kom jag ända till San Francisco, förtvivlad och
alldeles utblottad. På en färja mötte jag då Helen
Tupper-Brock, som bott i närheten av mitt hem i
Devonshire. Hon har varit så snäll mot mig — hon skaffade
mig plats här i Kirkska huset. Och här kände jag mig
lycklig igen, ända tills Sir Frederic Bruce kom hit,
fortfarande sökande efter mig.
Nu reste sig Durand långsamt upp från sin stol.
— Jag hoppas du är nöjd nu, sade han med sluddrig
röst.
— Å, Eric — — —
— Ja, nu har du fullständigt störtat mig! Du bör
sannerligen vara nöjd nu. Du har räddat din fördömde
riddares fläckfria rykte — — —
— Ni ämnar då erkänna ert brott? utropade
Flannery.
Durand ryckte på axlarna med en min av fullkomlig
hopplöshet.
— Ja — jag måste väl det. Vad annat kan jag väl
göra? sade han och vände sin flammande blick mot
Charlie Chan. — Allt vad den där saten sade, är sant
och riktigt. Jag måste beundra honom för att han
kunnat fundera ut det. Jag trodde att jag var slug och
fiffig, men han har överträffat mig — — (Hans röst
fick nu en hysteriskt gäll ton.) Ja, jag dödade Sir
Frederic! Och varför skulle jag inte göra det? Det var
den enda utvägen för mig. Han stod där och hånlog
mot mig. Min Gud — en sådan karl! Han ville inte
ge tappt. Han ville inte låta mig komma undan! Det
hade ju gått sexton år, och alltjämt var han i hälarna
på mig! Sexton långa år, och han ville inte glömma
hela historien! Ja, jag sköt ned honom — — —
— Och sammetstofflorna då? frågade Chan med
mild röst.
— Jaså, de som han hade på sig? Det var samma
gamla sammetstofflor, som jag hade lämnat kvar på
kontoret därborta för länge sedan. Jag fick se dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
