Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Eva Durands historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strax efter det jag avskjutit skottet — och då
förlorade jag lugn och besinning. Det föreföll mig som en
dom — mitt eget kvarlämnade spår — som nu satt
på Sir Frederics fötter — och som ovillkorligen skulle
visa hän på mig! Jag ryckte dem av honom — och tog
dem med mig, fast jag inte visste var jag skulle göra
av dem. Jag hade förlorat mod och besinning — men
innan dess hade jag dödat honom! Ja, det var jag, som
dödade honom, det är sant. Och jag är redo att plikta
för det. Men inte på det sätt ni menar.
Plötsligt vände han sig blixtsnabbt om och rusade
med vild fart genom glasdörren ut i takvillans
trädgård.
Flannery, Duff och Chan sprungo alla hastigt efter
flyktingen. Och Chan rusade genast bort till
brandstegen.
Men det var inte dit, som Eric Durand styrde sina
steg denna kväll. Han tog ett hopp upp på räcket, som
omslöt den lilla takträdgården. För en kort sekund
syntes hans högresta gestalt stående däruppe som en
mörk silhuett mot det dimhöljda himlavalvet. Men så
försvann den helt tyst.
De sprungo alla fram till räcket och tittade ned.
Långt, långt därnere på gatan kunde de i det svaga
skenet från en lykta se liksom ett mörkt, oformligt
bylte. Redan hade en hop folk börjat samlas omkring
det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
