Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk och vid bordet stod en
karl med en klubba, den ban
ibland rätt tungt lät falla einot
bordet. Nu lyftades den fina
spinnrocken tram. Den bar
en hvit papperslapp pä benet
och på lappen stod en
nummer, Axel kunde ej se hvilken.
.Hvad bjudes?" frågade
mäklaren.
— En mark, ljöd en röst
ur hopen.
— IVå mark, ropade en
annan.
— Två och femtio, skrek en
t redjc.
— Tre mark! ropades det.
— Tre mark — bjuder
någon mera?
— Fyra.
Mäklaren låt klubban falla:
„lyrn mark första gången,
fyra mark andra gången, fvra
mark tredje gängen" och
dervid blef det.
En ung bonde steg fram
tu-hopen, lade fyra mark på
bordet och tog rocken.
Ellen såg det och sträckte
ut armarne: „pappa, nu ta’r
ban den!"
— Ja, mitt barn, han liar
köpt den.
När mannen gick förbi
Ellen, slätade hon spinnrocken
rned sin lilla hand och sade
belt sorgset: „adieu! mormors
spinnrock".
Mannen som köpt den gick
hem. I cn liten kammare satt
hans unga hustru och deras
lilla gosse Georg.
— Här far du cn spinnrock,
ropade mannen „och nu måste
du vara flitigare än förr",
tillade ban strängt.. Hustrun såg
ängslig ut och började söka
fram sina kardor. DA hon fått
en korg full med kardningar
sutte hon sig framför
spinnrocken och började spinna. Det
gick icke rått bra, ty så
män-tia tårar föllo på rocken, att
betsningcn blef dunkel och
dessutom skymdes hennes
ö-gon s;l af de tätt fallande
dropparne, att hon ej kunde se
träden, den blef grof och ojemn
och så fick hon bannor af
mannen. Det var rätt sorgligt. Den
lina spinnrocken såg icke
mera sà glada ansigten som hos
mormor. Den saknade (le
kära små barnen och den
vänliga mormor och pappa och
mamma — jag vet icke ändå om
den saknade dem, men — så
sàg det ut. Så förgick cn tid.
Den unga hustrun spann och
gret, men Georg var en
munter gosse. Han hoppade och
sjöng, och sprang och
härmade rockens surrande och, ila
hände det ibland, titt hans
mamma log. DA surrade Georg
än mera, det var en glad
gosse. Ingen kunde vara
flitigare ån Georgs mamma, men
det hjelpte icke mycket, ty hon
såg ändå så ängslig ut, att
rocken ej kunde surra så gladt
som förr. Ja, det låt ibland
som en suck, när man
trampade på den gula trampen. DA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
