Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Kär sen ile vattnat- mon med blomslerkannor,
Sä sade Flaiiiminy: si/ster, wi år tid
Att rem hem. (’Ar fader är ej blid,
Om vi försinka oss. Då få vi bannor. —
— Ack, sade Dagmar, blott vi leka fingo
Med axen än pä åkermannens fält! —
Får gå, sad’ Flamming. — Och de lekte snällt
Och märkte ej, att månader förgingo.
Men ändtligen var afakedtstimman slagen,
Och Vind och Stråle sudlade på nytt.
Adjö’. Adjö! — Nor båda barnen flytt,
Kom hösten, och till natt blef åter dagen.
Hur solens barn sen kommit alla vårar,
Att leka här med barnen i vår nord,
Och hur hvar höst, de åter flytt vår jord,
Det veta alla båd? med skämt och tårar.
Men alla veta ej, att Dagmar lilla
I våras fick en sticka i sin fot
Och kmule icke rida hitemot,
Men bara Flamming kom, och det var illa.
lian kom allena. Ljuset sågs sig närma
Som förr, att leka här med blommor små,
Men Dagmar liten var förhindrad ilå,
Och derföre blef ljuset utan värma.
Och derföre blef allt ej som det borde,
A.c titan kärna, blommor utan rot,
Ty stickan, stickan satt i Dagmars fot.
0 sticka, sticka, hvad du illa gjorde ? "
1 ’isst kunde någon kanske det förmena,
Att det rar här, i stygga lekars krets,
Som Dagmar trampade ]id stickans spets:
Det vet vår store Fader blott allena.
Si hulda, älskliga små barn af solen.
Välkomna, ack välkomna Ini igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
