Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(hj
Och så drog Matti ut i
vida verlden, för att söka upp
husbonden.
Efter aft ha vandrat någon
tid, kom han ned till
hafsstranden. Ute på fjärden såg han
en stor farkost, och i den satt
en ensam man och metade.
Men det var intet vanligt
metspö, han höll i handen. Spöet
utgjordes af ett vill digt mast»
träd och refven bestod af ett
tjoekt ankartåg.
— Det är gubbe, det!
tiink-te Matti. Det kunde just
vara roligt, att göra hans
bekantskap. Han tycks vara af
mitt skrot och korn.
Oeh så nickade Matti åt
honom och ropade honom an:
— Hollah! Hvad är du för
en?
— Jo, jag är fiskare, jag,
och håller på att meta
hvalfi-skar, svarade mannen och
nickade tillbaka: men hvem är
tlu?
— Folket kallar mig för
Starka Matti, svarade Matti.
Jag har för ro skull tjenat ett
år hos en riktig snålvarg till
husbonde mot löfte att vid
å-rets slut fa knäppa honom i
pannan; men gunstig junkern
tog till fötters, och nu är jag
stadd på vandring, för ntt
söka upp honom och kräfva ut
ruin lön. Tycker titi som jag,
så kunde vi just bli kamrater.
— Det går an!- svarade
fiskaren. Det nappar ej idag;
vänta litet, så ror jag i land
och gör dig sällskap. Det
lyster mig att se, huru du
reder dig med din snåle
husbonde.
Och så virade fiskaren
refven kring metspOet, |atle sina
don ned i båten, rodde med
ett par duktiga årtag i land,
drog upp båten på stranden
och vandrade af tillsamman
ined Starka Matti.
De hade icke gått långt,
innan de sågo ett besynnerligt,
stort, rundt föremal, soin
glimmande i solskenet kom
styrande emot dem från en
sido-väg.
— Hvad kan det vara för
slag? sade Starka Matti.
— Ja, låt oss se! svarade
fiskaren; och de stannade, för
att låta undertinget komma
litet närmare. Då märkte de
att det var en kraftigt byggd,
axelbred man, som bar på
sitt hufvud eu ofantlig,
blank-skurad kopparkittcl. Af
kit-telns storlek kunde man döma,
att den måste vara duktigt
tung: men mannen bor sin
börda så lätt, som om den bara
varit ett tomt äggskal.
— Den der gossen tycks
vara var jemnlike i styrka,
anmärkte fiskaren.
— Ja, verkligen, svarade
Matti. Jag har just lust att
fråga honom, om ban ej vill
bli kamrat till oss. Oeh sa
lyftade Matti artigt på
pata-lakkin och frågade:
— Hvad är du för cn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
