Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta behagade icke
konungens riddare, utan de mente,
att slottet var nog och foro
sä liort ined sin konung igen.
Men efter en tid, når de voro
borta, samlade hedningarne
liter sin makt och öfverföllo de
kristne och slogo deras vapen
till marken och begynte åter,
i slottets åsyn, att offra ät
deras gnd Pellerwo på Sömnens
kulle Unikangari.
Vid denna tid lefde ännu
fången och var mer än
hundra år gammal, ty det var
honom beskärd t att icke se
döden, innan han sett Guds
rike grundadt i anda och
sanning. Och der kom åter en
hår af korsriddare öfver
hafvet och slog hedningarne och
byggde ett fäste, som kallades
Tavastehus. Men den
hundraårige sade ånyo till
korsriddarnas furste: ditt fäste är för
tiden och icke för evigheten;
du skall bygga åt dm Gud
en borg, som icke förgås! —
Och de hörde hans ord och
begynte att bygga Aho
domkyrka pa Sömnens kulle
Unikangari.
Det drog länge på tiden,
men ändtligen blef kyrkan
färdig och invigdes är 1800
efter Christi födelse. Så blef
cvighetsfåst.cl byggdt uti delta
landet, och fången såg det
och lade sina trötta ögon
tillhopa och prisade Gud.
Men från denna stund var
också Guds rike betryggadt,
icke med kyrkan* murar och
torn, §0111 engång skola falla
för tidens makt, utan med (lei
eviga ord, som läres derinne.
Ibland lar det lyst dunklare,
ibland åter klarare, men det
har (lock alltid varit samma
eviga ord. soin besegrar tiden
och kufvat- verlden.
Kora-riddarnes vapen hafva
fürrw-stat, deras lästen falla i grus
eller tjena till fängelser för
brottslingarne; men kyrkan
står orubbad qvar genom
tiderna, och der bo de, som
sanningen har gjort fria. Märk
huru ofta verldens makter ha
stormat emot den gamla
kyrkans murar! Fiender hafva
kringhvftrft henne, lågorna
hafva, gäng efter gång, förhärjat
henne, och likväl står hon
ännu upprätt och oskadd, lika
stor och vördnadsbjudande
efter sex århundraden. Och
under hennes hvalf sofva i
Sömnens kulle de döda i g|ifterna
och vänta på Guds
tillkommelse, när liderne hafva en ända.
Hvar äro hedningarnes
gudar? Hvar är B aal?
Hvalar Pellerwo? Ingen mina dem;
endast Jumalas namn, som nu
betyder den ende Guden, står
Qvar genom tiderna. Hvar äro
fienderne, hvar äro lågorna?
De äro förgångna, slocknade,
men kyrkan står qvar. Och
seklernas rådslag, menskornas
tankar, sysslor och små bestyr,
som surrat kring denna
kyrka, slägte efter slägte, ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
