Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lit;
pa Vind och Stråle, som
väntade utanför ishålan, och redo
så muntert tillhaka till
sr»lriket. Men jätten Fimbul blef
sä förgrymmad, ntt ban fick
månsken på hakan: det vill
sfiga, att han miste hälften
utaf sitt skägg.
Nu blef der ett strut och
förskräckeligt krig mellan
solkonungen och vinterkonungen,
jätten Fimbul, för de två
sol-barnen, som varit fångne och
sluppit lösa. Oeh emedan
kriget fördes på jorden,
byfjorden af båihi förhärjad, ömsom
af solens hetta, ömsom af
vinterkonungens köld. Ocll der
var ett uppror och oväsen af
alla naturkrafter utan all
måtta, sä att de stora bergen
brusto sönder, och de väldiga
o-ceanernn svallade fram och
åter, som när ett barn i
badbunken vippar vattnet öfver
på alla sidor.
Men Flamming och
Dagmar älskade jordens små barn,
med hvilka de lekt så ofta,
och tyckte det vara synd om
dem, att de skulle fara så illa
i kriget. Derföre bådo de sin
fader, solkungen göra fred med
jätten Fimbul: och det skedde
sä, att der blef ett stillestånd,
men riktig fred blef der
aldrig. Tv jätten och
solkonungen ingingo en sådan
öfverenskommelse, att hvarje år
skulle der tvä gånger vara en
vapen hvila emellan dem: tre
dagar ont våren och tre dagar
om hösten. Deremellan
skulle de kriga, sora förr, men
icke så nmenskligt, ntt jorden
förhärjades och de små
barilen ej kunde lefva.
Och nu år vardagjemningen,
som är den ena vapenhvilan,
och den andra år
höstdagjem-ningen. Oeh nu är hvarken
sommar eller vinter, vår eller
höst, utan en mellantid mellan
dem alla. Dag och natt äro
lika länga, köld och värme
likasom hoppa bräde med
hvarandra, oeli brädet står jemnt.
Men Flaminius; och Damnar
■T? B
sadla redan sina fålar, för att
komma och leka med jordens
barn. Välkomna, välkomna!
A bo 22 Mars 1SC,8. Z. T.
Snölclockan.
(Forts från u:o 12.)
Förgäfves sökte Inni någon farkost
vid stranden, ingen möjlighet fauns
nil komina öfver, ocll att simma var
äfven omöjligt emedan strömmen var
för |neil; lian sökte så länge efter
något medel tills det Iwgynto dagas. Dit
beslOt lian att bestiga det liOga berget,
för utt om möjligt der wppe bftttre
kunna se livad som vore att företaga,
men derifrån uf råddia hollola
irrblossen. De sade, at| i midten af berget
bodde ett troll, hvilket nattetid alltid
var i rörelse och tog alla till fånga,
soln ville öfver berget, emedan hnir
icke talte, att någon skulle IB komma
till den visa och goda drottningen,
Mim hchcrrsknde andra sidan uf jorden.
ITait hade svurit I W|I ne en evig
ticnil-skit|i. emedan hon dyrkade ljuset, då
lian deremot dyrkade mörkret, så som
trollen göra. Hull var en nära
slägtinge till konung Mundus och
drottning faro, ty alla troll på jorden äro
slugt, men luui besökte aldrig sitMi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
