- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 1-51. 1868 /
108

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lus

slägtingar uf I ra klan for ntt någon
sknllc sli|i|ci öfver berget, och rill
drottningen.

Om ilngcu var det ingen furu,
mr-mule irrblossen, tv då läg Imu i sitt
hein i ilet inre lif lierget neil sof godt.
ty linn hntndcdcn klnru tingens ljus neil
frnktndc det, dä |inn visste, nit |inn
skulle förvandlas till en skuggii, oeli
förskingras lik rök, uiii Imu kom i
dcf.- inii firi. men Imu visste lifvet|, litt
tlet vnr onröjligt för lingon lefvande
vnrelse ntt komuin öfver lierget pä cn
dug och derför var hnn säker om sin
Hingst, så snart nutten inliröt. ITnn
ägde ett par stöflar. med hvilka hnn
kunde stiga sjn mil i ett steg hålle
upp och ned från lierget. och ingen
kuiulc undgå lilius troHögoii om mitten.

Derföre menade irrblossen, nit de ej
vigndc rida trädgårdsmästaren till en
färd, som blott kunde föra honom i
förderfvet.

Han lät dock ej afhållit sig, ntau
lade:

— Jag fruktar nu hvarken mödn
eller troll, blott jag i tid kommer till
målet. Jng tror ni blifvit fega och
ändå har ni ljusets kraft uti eder,
hvarmed ni kuimcii skrämma trollet.
Efter hvad iri berättat mig, vill jag
försöka att skaffa mig de der sju mils
stfiflnrnii för ntt fortare komma fruiii;
jng måste fiafvn dem och ni får lof
ntt hjelpa mig. och itu fort frnuiAt.
sn länge dagen varar.

Skyndsamt sutte hnn irrblossen till
dvergtirne i rensofri och hegynnle
klättra npp för berget. Denna vandring
var mycke| mödosam och här mötte
ständiga hinder, fm var det en
brusande häck, Som störtade emot honom,
eller en djnp afgrund, som
förhindrade hans väg och tvang honom ntt
göra långa omvägar, men Imu klef och
klef lit|||| ntt hvila sig. tills han stud
vid trollets dörr.

Soleil stoll ännu högt pà himlen och
hnn kunde redan vid det underligt! buller
hnn hörde inifrån lierget första, att
trollet ännu låg och suarkude i sin
djupaste sömn.

Ban öppnade den väl tillstängda
dörren oe.h trängde in i berget. Här
var det mörkare än i nattru. fy äfven
i ilen mörkiisie natt skänker himlen
en skymt nf ljus. men i trollets håla
fanns ingen himmel.
Trädgårdsmästaren visste dock ntt reilii sig, hnn tog
frnnt en nf sinn ljus.» kamrater och
||ö|| honom gömd bakom sin rockskört,
af hvilken Imu bildade liksom en
blindlykta. Mycket Ml lit|| sinlig |inn fig
på detta säit fru mål, och lät
irrblosset lysa just jemnt sä mycket, att ban
hittade fram till del inre af
hergstrol-lets håla, men hnn fruktade på
samma gång att för tidigt sprida ljus i
liåloii och väcka trollet. Snart var
ban fram i midten af liåhin som
hängde full uf ili ypiinde ispiggar och
spindelväf. I ell af de mörkaste hörnen
låg bcrgstrollct ihopkrumpet på
klippan tueil sju mils stöflarne till
hufvudkudde. DA trädgårdsmästaren var helt
nära trollet, lüt han försigtigt alla
dvergar spatsera ut ur rcnsciii och
ställde dem i slugtonlning. Sedan tog
|inn de tre irrblossen och satte dem
tätt under trollets ögon. Samtidigt
gåfvo ilvergnrne, på ett tecken af
trädgårdsmästaren, till ett härskri så ntt
det ekade i bergstrollets håla;
trollet rusade npp. D.’i skena irrblossen
så suirkt, att trollet i sin
förskräckelse trodde dem vant den klara solen,
som ko||linit io i lians hala att
förgöra honom. Han störtade hufvudstupa
ut ur »ill liåla, förföljd nf irrblossen och
dvcrgnnie. Trädgårdsmästaren som
tagit stöflarne i besittning, skyndade sig
efter och -äg. ■ |fi |inn kom ut ur
hålan huru trolle| i det klara dagsljuset
förvandlats till en skugga, som ilade
bort längs bergssluttningen, och
slutligen. då ban nådde Strömmen, endast
liknade ou rök som dog bort. på
vattenytan.

Nn ilrog lian uppi sig stöflarne och
med albi sina följeslagare äter på
ryggen log lian ett steg öfver strömmen
och stod på andra sidnu om jorden;
men han stod på samum gång i en
trädgård så skön soln Wau aldrig hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:42:50 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1868/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free