Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
11
116
Dot beror entlnsl på denna mngt om
ilen vill uppenlvnrfl för mig sin
kunskap, jng Br blott ett redskap uti dess
lmnd. Hon slutade ntt tnlu, uch bier
stående med blicken riktad mot det
af stjernor strålande himlahvalfvet; det
tycktes trädgårdsmästaren soln om ulln
stjernor deruppe lvst med mångdubbelt
starkare glans iln förr. lift drottningen
en stund stått så orörlig, tog hon från
sitt diadem en uf stjernorna och höll
den emot ljuset, en klar stråle gick
rakt ned till den, då vinkade hon
trädgårdsmästaren, som nflrmiulc sig.
Hon pekade pä stjernan som syntes
honom lik en stor spegel. Häpen af
fCrnmlrnn stod linn der, ty ban såg
deruti bilden af sin egen konungs
palats och den trädgård hvars blommor
lmn sjelf vårdade, här såg ban. just
under det fönster der koimitgnsoncn
satt och sjöng ilen sorgsna sången, en
liten silfverhvit och skön blomma
skjuta upp nr jorden, omgifven af den
silfverhvila biiöii.
— Detta svar gifver dig himlen.
sade drottningen, är du nöjd dermed?
— Mycket nöjd, visa drottning,
svarade trädgårdsmästaren, du har gjort mig
till den lyckligaste menniska på jorden.
— Icke jag, sade drottningen, glöm
ej det, utan den magt som bor der
ofvan — och hon pekiuie mot det omätliga
himlahvalfvet. Gå nu, du måste
hasta, unnar» blir det för sent, och
prinsessan hnr ingen nytttn af alla dina
mödor. Innan du går. vill jng gifva
dig detta till ett minne uf mig, tillade
hon, och tog ur sitt diadem en tinnnii
stjerna än den hon sjelf begagnat; — se
här, tag denna och företag dig aldrig
något i framtiden utan ntt fråga den
om råd, deri skall du alltid få läsa
ett afgörande svar uppå dina frågor.
— Jng tackar dig af bela mitt hjerta,
sade trädgårdsmästaren, tryckte en kyss
pa den |inn haml som räckte honom
stjernan, hvilken hängde pä ett fint
guldsnöre som hau fästade kring sin
hu Is och gick.
I trädgarden fnnu han sin rensel
åter, der han lemnat den med de sju
mils stfitlnrne, drog skyndsamt uppå
dem. och vnr med några tusen steg
hemma midt uti sin egen trädgård
eller kungens, allt hum ni vill taga det.
Unn öppnade sin ogeti lilla
kammardörr neil lät dvergnnie marschera in.
irrblossen fingo sköta sig sjelf sn länge.
Sjelf skyndade linn till slottsfönstret,
och fntin verkeligen jnst på det ställe
der prinsens hein tår nedfallit, och
smultit drifvan, en silfverhvit
klock-blonunn.
Morgonsolen kastade sina strålar på
den med rimfrost öfverdragna
blomman, och på den hvita snöjord uti
hvilken den växte, och den glänste
lik silfver, och snön glittrade som om
den vnrit öfversållnd af ädelstenar.
Trädgårdsmästaren tog en spade ock
gräfde ut lielu det stycke jord pä
hvilket blomman växte, och bar det iu i
slottet Här möttes ban uf prinsen
som i sin glädje att fi blomman,
glömde nil höflighet, ryckte den ur lilius
hand, och spning in med ilen till
prinsessan der bon låg så sjuk oeli svag
uied slutna ögon i sin kammare.
Då hau stod med blomman framför
sängen, föll åter morgonsolen på
klockan och snön, och de lyste åter lik
silfver öfversållndt af ädla stenar.
Prinsessan lyfte litet pä ögonlocken, och
då bon fick se ilen silfverhvita
klockan, syntes etl leende på hennes
läppar. Hon sträckte ut sin matta lmnd,
tog blomman uf prinsen, som räckte
den emot henne, och o under! knappt
hade hou iiännnt ilen till sitt hjerta,
förr än det begynte slå med Ulligare
slag. Prinsessan sträckte ur sinn
händer mot konungen och drottningen,
hvilka sutto vid hennes säng, och sade:
— Jag är nil alldeles frisk och del
år dig jag har att tacka derför,
tillade hon, vändande sig till prinsen, ty
du hemtade den silfverhvita klockan
till tnig.
— Xej. det vnr oj jng. -varade
prinsen, utiiu vàr unge trädgårdsmästare.
Unn skulle ling gerna velat kunna
| säga att det var hau sjelf, som sökt
och hittat libiuiiiian. men det kiiiulo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
