Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161)
livad Sr det vardt att vi gå?
Lät oas satta oss ned oeli dö.
— Nej, sade Mirjam, vi skola
gå, för att rädda vår fader.
.Tag ser spåren utaf en struts
i sanden; vi skola följa dem åt.
De gingo ett stycke, och
ä-ter sade Mirza: nu är mm
krafts ande uppgifven; nu
skola vi dö. — Nej, sade Mirjam,
vi skola rådda var far. Jag
ser en vcxt i den torra
sanden: det år jericho-rosen, som
grönskar, när hon torkat i
hundrade år, blott hon får vatten
igen, och rättuu få vi grönt.
Annu gingo de, och Mirza
ville äter kasta sig ned oeli
dö, men nu lyssnade Mirjam
åt det häll, hvarifrån vinden
kom, och sade: jag hör tunga
ijät af kameler i öknen; vi
måste ännu lefva, för att
räd-ila vår far.
Det dröjde ieke heller
länge, innan en stor karavan
närmade sig bakom sandknllarne
och fann de tvä barnen
gående till fots i öknen. Den rike
köpmannen, som anförde
karavanen, förbarmade sig öfver
de öfvergifna, upptog dem pä
sina kameler och frågade dem
hvart de ämnade sig.
— Vi vilja gå till Persernes
konung, svarade Mirza.
— Då kunnen I följa med
mig, sade köpmannen
småleende, ty jag reser också till
Persiens hufvudstad Teheran,
och mitt ansigte har funnit
nåd för den store Khanen, som
köper af mig mitt elfenben och
min guldsand.
Detta tyckte Mirza och
.Mirjam vara en god hjelp på
resan. De tackade således
köpmannen och följde gerna med,
allt i det hopp att kunna
rådda sin fader.
Fyra och tjugu dagar hade
förflutit, når do tvä barnen på
detta sätt uppnådde Persiens
hufvudstad, och dagen derpå
blefvo de af köpmannen förde
till konungens gyllene slott.
Konungen satt på sin elfenbens
thron med tvä tama lejon vid
sina fötter och vinkade ät
barnen, att de skulle säga sitt
ä-rcnde. Mirza och Mirjam
blefvo röda i synen, icke så
mycket för konungen (ty de voro
ju sjelfve kungabarn), som
icke mer för hans lejon; men
slutligen framsteg Mirjam,
kastade sig ned för konungens
fötter, kysste hans tofflor och
sade:
— Herre konung, vi hafve
hört att du vill öfverfnlla vår
fader, konungen af Rika
Arabien, med krig och slå honom
ihjäl och göra hans barn till
slafvar; men det vore mycket
illa gjordt, herre konung. Och
derför ha vi kommit hit för
att bedja dig ej göra vår
fader illa, utan hellre låta din
vrede komma öfver oss i lians
ställe och slä oss ihjäl, men
lata vår fader lefva. Men om
du hellre viil att vi skida
vara dina slafvar, så vill jag dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
