Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 !t’.t
försjunken i iisknilnudcl af Diànn ftntl
ji:i den långt ifrån reim
mngiisinstrup-|uin. tSnkte ban ej pà, ntt Diatin räli
oskickligt snnskiiuo sin midti 11g och
spillde liiidr stckbcn och mjölk pà
linns |inn liyxor och blanka kängor.
Tuppen brukade ofta. hell gravitetiskt
spatsera förbi hundkojan oeli kastade
då vanligen cn medlidsam blick pft den
fängslade liniidcii. hvarefter den böjde
pl den stolta niteken och tog lit sinn
steg med stor grnce. liknsoin för ntt
sägn: .ser du. jay iir fri, mig fängslar
man ej så lätt". I)A Diana spisnde
middag, kom luppen också för utt otu
möjligt fä smaka pà. men lilla grefven
visste myckel väl ntt liönspigitu sörjde
för tuppens lmril och jagade således
burt ilen objudna {lästen. Tuppen blef
ci vis af skadan, den kom hvarje dng
tillhaka och s||||ligen lyckades den ntt
la undersöka fatets innehåll. Det
hände nemligen, ntt Vnlentin fick en
utmärkt vacker sprfltlhåge som så
intresserade honom, ntt ban nästan
glömde burt Diana. .Ing säger nlMon, ty
i sista ögonblicket, förr än ban skulle
gå till sin informator, kom han ihåg
den och sprang titi köket der hnn fick
Ing nti en dyrbar porcelins skål med
förgyllda kanter, (det vanliga stenfatet
var ej till bauds) fyllde den med livud
hatl kom öfver och skyndnde Öfver
gården, den gången bilde ban ej tid
nil tänka på sinn Unn kängor, hastigt
ställde linu skälen pa trappan, ropade
Diana och sprang sedan burt;
informatorn vur mycket punktlig så ntt
Valentin ej liaile tid att se på huru
Diana förtärde sin måltid. Tuppen
Html emellertid på sophögen och liöll
vakt. den visste ung att tiden var
inne då Dinnus middng borde komma
och det första den fick sigte på
skålen , trippndc den med framsträckt
hals rakt till mngiisinstiuppan. Lilla
Diana uiurrade cu smula, men tuppen
var ej rädd af stg. den naggade ett
kraftigt mg i Dianas guin nacke, midt
uti den hvita pricken och det hade till
följd, alt hunden beskedligt ilrog sig
undan, dou vnr af ödmjuk natur och
del Iir ej Ci id t nit |in||n ställd elliot
tulk som kacklande och naggande
göra sådant väsen af »i^. Tuppen
spatserade rundt omkring skålen oeli tog
till bästa, knappt tillåtande Diiinn ntt
någongàug tugn ett ben, hvilket tuppen
i ulla fall ej luift någon nytt» uf.
Tuppen kacklade högt och Diana
smnskilllde. Huru det un giek till, vet
ingen, men rält som det var, föll
skå-hn omkull och giek sönder, det
grefliga vapnet sprack midt itu och
gtihl-knntcn i llcm små bitar. Tuppen och
Diana förstodo sig ej pa skadan. De
fortforo att äta oeli när allt vnr slut,
gaf tuppen till ett triumferande
„kuc-kcliktt" och spatserade bort |neil cu
stolt blick på Diana som ifrigt
gim-gttde pn de sista hcnbitarne.
Emellertid bilde hushållerskan i köket frågat
efter den dyrbara skålen och rätt
dugtigt bannat upp tvftttorskun som ej
höll bättre rciln pä kärlen.
Tvättcr-sknii försäkrade, ntt bon cj diskat den
i dng och springpojken berättade, ntt
lian sett lilla grefven gå bort med den.
-Na, du min skapare!" utropade
hushållerskan och slog ihop händerna, är
det icke det jag sagt, ban gör ilen
hunden till cn fOrorgelscklippo. Nu
har lian fört den dyrbara skålen till
hundkojan. -Spring genast efter den".
Springpojken Hög burt; men man kan
tänka sig hushållerskans fasa, då lian
återkom med du förgyllda bitarne i
handen. I första ögonblicket trodde
hon ntt Bpringpojkcn slagit sönder den,
mon då denne på siu heder försäkrade,
alt bitarne lågo bredvid uiagiitinstmp-
pun, trodde bon Ii.....nn och gick in
till grefvinnan. Valentin blef
nedkallad.
— Hum kunde grefven..., börjndc
hiii-hàllcvskitn häftigt.
— Hum kunde Valentin vara så
o-förståudig, afbröt henne grefvinnan,
och föra den förgyllda skålen till
Diana ?
Hvad liar då händt, min nådiga
mumma V
— Jo, skålen är sönder.
Men hfistii ninmran. jng var nil»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
