Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
210
i lifhåll af dem. Hamon
lin|kade ofta erhålla ott äpple vid
sin frukost.
I dag hade de äfven
hvardera fått ett — ack, så. vackert
det vari Elsa var förtjust
öfver sitt, och het straxt uti det
med sina hvita stnå tänder.
Agnes betraktade sitt äpple en
stund; derpå sade hon:
— Hvad det är vackert,
mamma! Har ej detta äpple
varit på vårt äppleträd i
trädgården ?
—^ .la, mitt barn. svarade
modren, och det har uppstått
ifrån de stnå hvita och
ljusröda blommorna, som hvarje
vår slå ut pä nytt, pa trädet.
— Det är ändå bra
underbart mamma!
— Underbart och skönt mitt
barn, som allt hvad Gud har
gjort. Han har gifvit oss så
oändligt mycket godt och
herrligt, och gifver oss ständigt
allt mera.
— Ja, sade Elsa. men Han
är också mycket rik!
— Det är lian, svarade
modren, men lians godhet och
kärlek äro äfven stora!
Ku kysste hon sina små
flickor och gick lit i köket för
att förrätta något göromål.
— Kom Elsa, sade Agnes,
så skola vi gå i trädgården
för att se om äppleträdets
blommor slagit ut, i går voro
redan några knoppar bra röda
och stora.
Hon sprang förut, Elsa följ-
de henne, men brydde sig
ieke mycket om
äppleträdetblom-made eller icke. Hon hade ju
ett moget äpple i sin band,
och det smakade henne godt;
var detta ej bättre än att
bara se pä blommen? Agnes höll
allt ännu sitt äpple i handen,
utan att hafva smakat uppå
det; dä hon nil stod framför
trädet, säg hon att några
knoppar verkligen redan utvecklat
sig till blom.
— Huru vackra de äro!
utropade hon; men plötsligen
hejdade hon sig, ty alldeles i
hennes närhet hördes en djup
suck. Hon vände sig om, och
såg nära intill
trädgårdsstakettet en liten gosse, klådd i
trasiga kläder, hon såg äfven,
att hans blick var riktad uppå
hennes äpple. Agnes blef röd
och såg litet förlägen ut, men
ännu mera rodnade gossen,
det föreföll Agnes som oin hon
blygts att visa det begär ban
hade till äpplet. Han ville
skynda bort, men Agnes höll
honom tillbaka.
— Vänta, ropade hon till
honom, du måste först säga
mig, hvarföre du suckade sä
djupt?
Gossen stadnade, hennes
vänliga röst lugnade honom;
och ban svarade:
— Ack, min mamma är
mycket sjuk!
— Hvem är då din mamma?
— Ilon är en fattig enka;
då hon var frisk, arbetade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
