Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
för värt uppehälle och ilå
lin|ie vi det nog bra; men nu
hur hon länge redan legat sjuk
i feber, och vi hafva icke
mera någonting att äta.
— Stackars gosse! se här,
tng detta! sade Agnes och
räckte honom sin smörgas och
sitt äpple, hvilka ännu voro
orörda. Nu mera hade hon
o-möjligt sjelf kunnat ens smaka
på äpplet.
Elsa hade redan ätit upp
sitt, men sade äfven:
—Stackurs gosse!
— Vi vilja be mamma, att
hon alla dagar skickar åt lians
sjuka mor en god soppa, så
blir hon kanske silararc frisk;
och vi vilja, äfven vi, Elsa,
dagligen gifva honom cn del
id’ vår frukost
— Nej, vet du, Agnes, det
kunna vi ej, ty da blifva vi
sjelf icke mätta, vi vilja hellre
bedja mamma, att hon låter
äfven honom få en smörgås
till frukosten.
Men da gifva ju vi
ingenting åt. honom.
— Hvad gör det; det är ju
detsamma hvem som ger, bara
han får.
— Jag vet icke, Elsa huru
det är, men jag tycker, att vi
sjelf borde göra något, för att
kunna hjelpa deu fattiga
gossen. Då mamma i dag talade
om Guds godhet och huru
mycket godt Han ger oss,
vaknade hos mig den tanken, att
vi ändå bra litet likna llonom.
— Men, Agnes, vi hafva ju
icke så mycket att skänka bort
som I lan.
— Nej, det är sannt,
svarade Agnes, men vi få ändå bra
mycket som vi kunde dela med
oss ät dc behöfvande om vi
blott hade lust dertill.
Elsa svarade ingenting, hon
såg förlägen ut; hon tyckte
ieke om sådana allvarsamma
tankar och sprang fort bort
för att leka. Hon glömde snart
gossen, och den soppa de
skulle begära ät hans sjuka mor,
tuen Agnes glömde ieke så
lätt det. som hon föresatt sig,
och följande ilag gick hon sjelf,
med en liten kruka fylld ined
soppa, till den sjuka enkans
hem. Derefter måste lilla
Henrik alla dagar vid
middagstiden, komma efter en dylik
portion, och Agnes glömde
icke en enda gång under denna
tid att åt honom gömma
hälften af sin frukost. Iluru
gladde sig icke den fattiga gossen
dagligen öfver hennes
hjelp-sanihct, och huru tackade ban
icke henne för allt det hon gaf
honom. En dag kom ban
ännu gladare än vanligt och
berättade, att hans mamma nu
kände sig sä stark, att hon
àt.er kunde begynna arbeta,
och att han sjelf skulle blifva
antagen som fåraherde pä
prostgärden. Der skulle ban få allt
hvad han behöfde, och derför
kom han nu för att hjertligt
tacka för allt hvad ban hittills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
