Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
erhållit både för sig och sin
sjuka moder!
Gossen var glad, men
Agnes var ej lika glad, det hade
för benue varit ett sà stort
nöje att dela ined sig, att bon
icke riktigt kunde finna sig
uti att vara utan denna fröjd.
Ty det är sannt som
ordspråket säger: „att dela en fröjd
med cn annan, gör fröjden
dubbelt större". Derför stod
bon äfven den följande
morgonen belt allvarsam med sin
smörgås vid trädgårdsstakettet,
Utan att hafva lust att förtära
den, då hon hastigt hörde sitt
namn ropas, och till sin Bt.ora
glädje såg Henrik komma
längs vägen.
O O
Men denna gång korn ban
• i o ö i
icke för att taga, utan för att
gifva henne en stor präktig
blombukett, hvilken ban
plockat för hennes räkning. Med
glädjestrålande ögon räckte
ban henne den genom
stakettet.
— Ack, så präktiga
blommor, ropade Agnes belt lyek-
— Tycker du om dem, sade
gossen, så skall jag alla dagar
hemta dig dylika, på ängen,
belt nära der jag går i vall
med fåren, växa så många
vackra blommor. Du har
varit så god emot mig och min
mamma, att. jag ej vet hvad
jag ej ville göra för ditt nöje.
— Henrik, had nu Agnes,
tag ännu (leuna gång min
smörgås.
— Nej, svarade Henrik, det
skulle vara illa gjordt af mig,
då jag nu liar tillräckligt;
att äta.
— Men gör det ändock för
mitt nöjes skull ännu i dag;
tag den, jag ber dig.
Då nu Henrik säg huru
innerligt hon önskade det, tog
ban den, tackade, nickade
vänligt ett farväl, och sprang sin
väg.
Då Agnes vände sig om,
stod Elsa bredvid henne, och
frågade, med förvånad mine:
— Hvarför tvingar du
gossen att taga din smörgås, då
ban ej vi 11 hafva den?
— Ack, jag vet: derför att ban
igen i morgon skall hemta dig
en lika vacker bukett; och
Elsa kunde ej låta bli att
kasta en afundsam blick på
buketten.
— Nej, visst icke derför,
utan emedan det gör mig ett
nöje att han äter den.
Elsa kunde icke begripa
detta, hon kunde omöjligt tro,
att Agnes verkligt menade hvad
hon sade. Ilon såg derför
också belt misstrogen ut. Men
blommorna behagade henne
mycket, hon skulle mycket
gerna sjelf tagit emot cn sådan
bukett. Sådana blommor
växte ej i trädgärden, utan blott
i skogen och på ångcn, och
dit kunde hon ej ensam gå för
att plocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
