Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
220
Tachi-schA-g-ubbame.
((’ort*, o. ilul fr. n:o 25.)
Dagen derpå var det ett herrligt
vititervädcr. Snön glimmade i det
klara solskenet och barnen sprungo glada
emellan dn höga vallarne som uppstått
då man skottat vägarne på gården.
Tsebi-schå-gubbnrne stodo som vanligt 1
och sågade; barnen lindé gerna gått
till dem. men man lindé ej funnit för
godt utt higu våg ditåt och ile stodo
der ett ögonblick villrådiga. „Jug votl"
utropade Braun. „i stallet finnes
tvenne spndar, jag skall skotta v .Ig med
Torsten och så gä vi vackert fram".
— Och så behöfva ej giibharne
vada i den djupa, besvärliga snön, sade
Fanny. Gossarne grepo verket an.
Torsten som var något klen, började
tröttna, men Bruno som r II kulle ldi
stark" arbetade ifrigt och påstod, att
han ej alls kände af att han skottat.
Emellertid hade man nu en god väg
och Bruno rar den förste som med
Fanny på sin kälke försökte den.
Tschi-schå, tschi-schå! lat sågen och
barnen sågo huru dc fina spånorna
föllo ned, och dc voro glada öfver att n:o
2 hade flor för ögonen. Då gubbaroe
cn stnnd hvilade, sade Bruno till den
som stod ofvanpå ställningen: rdu ser
ulltid så glad ut, du".
Mannen log: „jaa, jag är det ock".
— Fast du bur ett så tungt arlicte,
sade Torsten.
— Och inåste stå ute i kölden,
sade Ebba.
— Och äta liara mjölk och bröd,
sade Fanny.
Mannen log åter: jng skall säga
herrskapet att arbetet gör sömnen söt
och kroppen vann och mjölk och bröd
är bättre föda, än många uiulra hufva
den. Och dessutom sparar jag iliop
af min dagspenning____"
— Hvad gör du med dcu?
— Jng för den till min gumma och
mina små gossar.
— Hvad gör du då med diu
dagspenning? frågade Ebba n:o 2, ,du ser
<y så glad nt Eom hnn denippe, har
du odkså en gumma och små gossar?
N:o 2 borttog långsamt det hvila
floret från sitt magra, sorgsna ansigte
och fönle den grofva handen genom
det inörku, stripign håret. „Nej; jag
hur endast cu liten flicka — en sådan
som lilla fröken der", sudc han
pekande på Fanny.
— Ar hem sex år gninmul ? frågade
Fanny lifligt.
Nej, hon är redan åtta år, men
hon är så liten till växten.
— Hvad heter hon?
— Kitta, svarade munnen och sågen
sattes åter i gång.
— Låt tnig få såga litet, bad Bruno.
— Han orkar inte, sade mannen.
— Åh, låt mig blott försöka, och
Bntiio steg upp pà ställningen, fattade
i sågen och försökte, men det gick då
alls icke, och som ban hade snö nndcr
fötterna, slintadc lmii på den kullriga
stocken och föll ned, De andra
upp-gåfvo ett rop af förskräckelse, men
Bruno sjelf skrattade, hjertligt,
drifvan var så mjuk, han hade ej alls
stött sig. Gubben med floret
skyndade fram, hjelpte vänligt npp gossen
och skakade snön från lians kläder.
— Uh — hu, det är ett svårt
stycke arbete, sade Bnt.no, då hun àtcr
stod och såg på huru sågen gick upp
och ned, „det ser ändå så lätt at".
Våren kom och drifvan smalt och
för bunicn blef det allt svårare att
vura flitiga uniler lästimmen.
Solskenet lockade dem ut och mången gång
lindé de mycket god lust utt bortkasta
boken och springa bort; då sade
pappa: sen på edra godn vänner,
såggub-bunie, se hum flitigt de arbeta.
— Ack pappa, men de fä arbeta
ute, invände Bruno.
— Det är väl sannt, men de få
också stå der i alla väder och hafva
aldrig ledigt utom om söndagarne.
Bruno kom ihåg sitt misslyckade
försök att såga och yrvädret i vintras
och regnet om våren, och så fattade
han bitkeu igen.
Det hade regnat i flera dagars tid
och barnen hade fått vara inne. Dc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
