Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud hur gifvit obs
honom så der svag, sade Julius,
hvars bedröfvade faders hjerta
funnit tröst i tron; och vi
kunna ej göra honom stark.
Desto rikare utvecklade sig
deremot Rudolphs förstånd,
såsom fallet oftii ilr med
sjukliga barn. Knappt fem är
gammal, bestormade han sin bror
som nu var en man, och sina
glada, älskliga systrar med
tusende frågor öfver allt det
o-begripliga som föregick inom
omkretsen af hans blickar, och
gaf sig ingen ro. förrän
systrarne lärt honom Jäsa. Fäder och
moder hörde lycksaligt leende
derpå, och ingen skulle i dem
igenkänt de tigande
missnöjda personerna från fordom.
Johannes hade fabricerat
lät-tn, små kryckor och en
beqväm rullstol för Rudolph,
och båda systrarne, isynnerhet
ilen särdeles behändiga Louise,
förfärdigade hans små kläder
med en omsorg och
prydlighet, som annars ej varit
vanlig inom familjen.
Om söndagarne och de
herrliga sommaraftnarne förde
honom fadren ur i det fria, ofta
hemtade han honom blommor,
och skänkte, sin älskling en
vacker liten fågel, af hvars
sång gossen hade oändlig glädje.
Märtha omgaf honom ined allt
hvad den hängifniisre
moderskärlek blott kuude utgrunda,
och hade ej utbytt denna
sorgfulla skänk som Gud gifvit
henne mot den friskaste,
kraftfullaste son.
Den lilla sjuklingen som säg
sig vara föremal för så
mången öm uppmärksamhet, var
belt och hållet uppfyld af
tuek-snniliet. och visste knappt
huru han skulle visa sinn
älskade sitt hjertas erkänsla. Gud
visste nog hvad han gjorde!
I denna familj som hade
lefvat utan annat inål än att med
omsorg och oro förvärfva sitt
dagliga bröd, i denna familj
lindé Gutl sändt det bräckliga
barnet, hvilket i början ansågs
som en börda, men som
omsider förenat
fainiljemedlcm-mnrne i den länge saknade
husliga lyckan.
- Rudolph är för oss en
skatt, sade Julius, „hans lif är
vår rikedom, det förljufvar och
upplyser värt förut glädjelösa
hein".
— Ja, svarade Martha, når
du om qvällarne fördröjer dig
vid arbetet., sä tröstar mig
liiidolph öfver din långa
bortavaro, och väntan kännes
mindre tung.
— Såsom vår lilla Rudolph,
anmärkte den glada, lifliga
Maria, „bordo englarne i
himmelen se ut!"
Den arma modren bäfvade
vid dessa, ord, ty i sitt
innersta hyste hon den
smärtsamma fruktan, att hennes [-englalik]!-] {+engla-
lik]!+} barn snart skulle
återvända till sina syskon, englarne.
Hösten koin. ilen sjunde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
