Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ki|||d||||»!- lif. I)rllll:l höst
Vinkull im-Ii dimmig. Iliaden föllo
tidigt från tråden oeli
prasslade mulor vand ni rons slog,
töcknon varade ofta hein
(|agon igenom.
Martini betraktade mod mer
och mer tillväxande farhåga,
sitt allt svagare blefnu barn.
Endast sällan hrirde hon nu
mera ilotta hulda, barnsliga
joller, som alltid sä hänryckt
bennos hjerta. Kryckorna
lågo obegagnade, emedan den
matta, förgängliga kroppen ej
mera ägde någon styrka, och
eu torr hosta plågade den
arma modren ined den
ängsligaste fruktan.
Julius märkte Marthas blott
alltför grundade bäfvan, och
försökte, ehuru emot sin egen
öfvertygelse, att intala hennes
stackars hjerta någon tröst.
Äfven Johannes och lians
systrar ledo innerligt, outsägligt
under denna hotande,
annalkande förlust, men de dolde
likväl sin smärta så godt do
kunde. Rudolph sjelf, ännu
för ung för att känna faran af
sitt tillstånd, lvdde blott
obehaget af kroppens förbud, då
han satt der sä stilla och tyst.
Men om likväl några timmars
lugn sömn skenbart återgifvit
honoiii sina k ra fi er, så smålog
han igen, lekte med sin lilla
fågel och begärde blommor.
Men nek sällan, mycket sällan,
kommo dessa ögonblick!
En dag hade läkaren under-
rättat Julius om dou
oundvikliga förlust, smn förestod
honom, och redan samma
alton, fann ban da ban hemkom,
Martha pä knä vid den sjuka
gossens bädd, lyssnande till
det svaga bröstets svåra
andedrag.
Julius knäböjde bredvid sin
maka, had med henne, och
uppreste sig styrkt.
— Pa]ipa, talade barnet
plötsligt uppvaknande, du har pa
så länge oj varit med mig på
ängen, jag har pa så länge ej
sett soleil . . . (Slut följer.)
Åskledaren.
I boningshuset äro dngochlintt hein
arc| om inn ugn slug» krafter
verksamma, hvilka vi för det mesta ulls icke
gifva akt uppå, just emedan deras
arbete onflmitcl fortgår |ui samma o||tt.
Jordens attraktionskraft tilldrager
fortfarande väggur och Ink.
husgerådssaker och inncvåuurc i linset, ingen
märker det och först du, när någon
rumlar ned för en tri|ppa, när ett illu
uppställdt skåp förlorar eu uf sina
lutter och skakar ut sitt innehåll uf
glas och koppar i rummet, eller vid
dylikn händelser påminnes milli inn
don styrki|, nicd hvilken modren
jorden droger nlln sinn hum till sig.
Vännen arhetitr beständigt med
hu–’ct. alun ult del just fuller i Ögonen:
lulu utvidgar, när him verkar starkare,
murar och metall och låter dem åter.
om mitten oeli under du killin
arsti-doriui krympa ilnjp. Ku spik. som i
hörjiin salt fullkomligt fust i väggen,
Idir derigenom småningom ni|l
ostadigare och lösare. Vi skola nu nldeles
lemna åsido, ile angrepp, hvilka luftens
niidar, del vill Säga atmosferens skilda
liiflslng. syre, kolsyr»! och så vidnre
jTir.i u|ipu Mir i-gcnihiuj. och i ställd
uteslutande rikta vår iippmärksumhct
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
