Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
na pa mina tankar, och solan
hörde jag honom äter sjunga
ön gammal visa, som han
troligen lärt af någon bofink från
höga norden:
„Och fördes vi ott ho i //lans
Hl,amt guldmoln i det blå,
Och blef värt lif en stjcCnedans,
Der tår ej gjöts, il c r suck ej janus,
Till detta arma land ändå
lår längtan skulle stå".
— Mej. vi skola ej byta,
sade jag vid mig sjelf, jlen om
vår Fader i himmelen engång
ville betäcka halfva Finland
med sådana skördar, som
denna slätt, i Skåne, bur rikt och
lyckligt, vore ej da vårt land,
och huru skulle vi ej prisa
Hans oändliga nåd!
— Hvad är det den dumma
sländan pratar? — kacklade
en åkerhöna, som råkat sofva
belt nära i vallgrafven och
var vid ott fnurrigt lynne, ty
hon var en flitig jordbrukare
och hade bela dagen plockat
metmaskar i dikena, och nu blef
hon ganska obehagligt störd i
sin nattro af näktergalens
onyttiga pladder. — Halfva
Finland med sådana skördar! —
utropade hon. Jo, det skulle
se ut! I)å skulle ju Finland
ha mat för halfva Europa. Det
är da visst och sannt, att när
tiggarn får ost, vill han ha
smör pa. köpet.
Det var nu åkerhönans
mening, och icke var det så illa
mont, men för att ej höra me-
ra, Hög jag min kos och koin
så in i sjelfva hjertat och
medelpunkten utaf det rika
Skåne. Det var i sanning ett skönt
och fruktbart land, om
hvilket det säges, att fåren der
äro så stora smu oxar och
oxarne som elefanter, och der
har hvar bonde ett fortepiano
uti sin stuga, och alla
bondflickor gå i krinolin och lära
sig läsa engelska, och der dricks
champagne vid bondbröllnppon.
Det är visst ej något illa att
bönderna hafva en rikelig
utkomst och äro »lada och
lyckliga: så tycker äfven den
läng-benta storken, som bygger der
sitt bo uppå husens tak och
som alla gerna vilja hafva till
gäst. Och en välsignelse är
det visst, att i Skåne finnas
inga fattiga och att man
aldrig får se en tiggare, om
icke någon, som kommit långt
ifrån, Oeh i Skåne fryser
aldrig sädeskornet i axet, och
der bar oj varit missvext i
mannaminne. Men Gud har
visst, sina egna tankar derom
och vill att äfven lians barn
i Skåne ej skola glömma
Honom uti för mycket öfverflöd,
ty vet du hvad jag säg, när
jag flög tillbaka öfver Sverige
en månad derefter? Hå voro
de gröna fälten gula af
svältorna; — då tvinade
sädeskornen af först, och ängarnas
gräs var vissnadt, och
näktergalen sjöng icke mer. För
första gängen i mannaminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
