Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2ö;i
gick åkermannen sörjande vid
sin förbärjade teg: men
kanske hade lian heller aldrig i
mannaminne med sa
brinnan-de böner. snm nu, ödnijuknt
sig för all god gi|fvas
(jrifva-re, uti höjden. Ty nu är det
hård tid äfven i detta rika
land, der ingen nöil var: men
nästa i\r, när himmelens regn
äter dugga ned i välsignelse
öfver Skånes rika åkerfält, da
skola menniskorna bättre ån
förr första att. tacka sin Fader
i himmelen för lians goda
gåfvor och mycket hjertlignrc
kunna prisa Hans outsägliga
godhet.
Så var det med det landet,
der ingen nöd var, och nästa
gång skall jag berätta dig
något roligt. Z. T.
En källa till lycka.
(Korta. o. slut fr. 11:0 20.)
Julius tryckte sakta sin hand
på modrens läppar, ty hon höll
]iå att utbrista i snyftningar,
och svarade:
— Snart, kära Rudolph,
skall du lä se en sol som ej
går ned, och ängar der
oför-vissncliga blommor blomstra
för evigt.
— Fort, älskade pappa, för
mig ilit bort, vår kammare
är i dag så låg och så trång.
— Men Rudolph, din fader,
din moder, dina syskon, skola
ej följa dig dit: de komma
först senare, efter.
— Nej, då vill ock jag
hellre vänta sa länge, till tless
äfven ni ären färdiga, jag vill
ej gå utan er! och med dessa
ord sjönk (let sjuka barnet,
livrirs ögon glänste af
feberglöd, tillbaka pa sina kuddar.
Läkemedlen kostade mycket.
Dag och natt niilste elden
underhållas i kaminen, och
närande föda beredas för de
båt|a systrarne, hvilka turvis
vakade, och dervid äfven flitigt
sydde och arbetade.
Familjens förtjenst räckte väl till
att betåeka alla utgifter, men
j (let skedde likväl ej utan
för-|sakclsc. för dem alla. Louises
och Marias alltid så Vackra
ehuru enkla klädningar blefvo
nötta och slitna, utan att de
tänkte nå att förnya dera, och
den gode Johannes afsade sig
ägandet af lärorika skrifter,
hvilkas studerande annars
alltid utgjort hans högsta fröjd.
Julaftonen var inne, och
Rudolph ville stiga upp: —
Jag är alldeles frisk! sade han,
och modren tog honom i sin
famn och lår lians tunga
hufvud hvila mot sin skuldra.
Fadren återvände nu ifrån
en närbelägen bod med ett litet
ljualockigt Jesusbarn af vax,
som ban köpt för Rudolphs
räkning.
— Tack, tack, älskade
pappa! utbrast gossen hänryckt,
då Julius räckte honom den
lilla vaxbihlcii. Huru god tlu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
