Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2(50
til! sina liarna glädje och fröjd.
Ilon måste sitta stilla derinne,
ined höken i sin hand och
läsa — läsa — läs’a — till dess
hennes lilla, stackars hufvud
svindlar och hon inåste ga till
kyrkan, men det både
förmiddagar, eftermiddagar och
aftnar. Nu har den arma
Gertrud äfven lärt sig att håde
tycka och säga: —Ack, hvad
den söndagen är ledsam!
Brudnäsdulcen.
Tätt invid fönstret, emellan
sybordet och bokskåpet, satt
lilla Naënii och sydde mycket
flitigt. Hvarföre månne hon
valt just denna undangömda
vrå, tänker en liten läsarinna;
jo du, det var en stor, stor
hemlighet och det skulle du
gissat genast om du sett huru
hastigt hon gömde arbetet
under förklädet hvarje gång
någon gick i salen derütanför.
Mumma var dock invigd i
hemligheten, det måste ske för att
Naëmi var för liten för att
sjelf kunna sätta upp och
börja ett så konstigt arbete.
— Tror mamma, att liinga
blir mycket glad öfver min
gåfva? frågade Naënii.
— Jo, jag tror väl.
— För att näsduken år så
vacker då?
— Också derföre, men mest
lärer det glädja henne, att du
sjelf sytt den.
— Ja, mamma, jag tror ver-
keligen, att hon håller mycket
af mig,; är det icke underligt?
— Ah ja, visst är det ju
ganska underligt, svarade
modren leende.
— Jag häller också mycket
af Ringa och hon vet det, för
jag säger det alla dagar åt
henne. Xär hon hjelper mig
om morgnarne, gör hon allting
så ordentligt och mina flätor
kammar hon ut så sakta och
varsamt. Sä minnes väl
mamma den langa vintern då jag
var sjuk — och jag fruktar
ofta rätt otålig — huru hon
läste för mig, bar mig på
sina armar, vaggade mig i
gungstolen och var som en äldre
syster. När mamma icke
mera förmådde vaka, satt hon så
troget vid min säng hela
natten igenom utan att somna.
— Ja, jag minnes allt. detta.
Ilinga har aldrig gjort sig
förtjent af en enda förebråelse,
under de tio ar hon varit hos
oss.
— Tio år! utropade Naënii,
kan det vara så läng tid?
— Ja visst. Du var då
några månader gammal och nu
har du just fyllt tio år.
— Det år snnnt. Nu
mamma har jag båda bokstäfverna
färdiga. Se, det ser riktigt
vackert ut. Nil återstår endast
den fina fållen och sedan —
får jag gifva den åt henne!
Naömis små fingrar flögo, jag
tior, att nålen var het.
— Håller hon den i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
