Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
mon hnn är sä elak till sinnet,
att jag är rädd att hnn rifver
dig i atyeken i detsammn hnn
kommer in. Men jag får väl
försöka ntt hitta på något råd.
Nu kan du gömma dig i
skrubben här, så fa vi se huru det
går.
Ja. Lill-llans gjorde det da,
och knappt lindé han krupit
in i skrubben och gömt sig,
sä kom trollet.
— Ulf! hår lukt ar så
kristen ninus blod! sade trollet.
— Ja, det flög en fogel
öfver taket, med kristen mans
ben i näbben och det fällde
den ned igenom pipan,
svarade kungadottern, jag skyndade
mig nog att få det bort, inen
det är väl af det som det
luktar likafullt.
— Ja, det är väl det,
sade trollet.
Derpå sporde, prinsessan om
ban hade fatt lätt på någon,
som kunde brygga hundra
tunnor malt i en bryggd.
— Nej, det finns ingen
soui kan ilet, sade trollet.
— För en liten stund sen
var här etl här inne, som
sade ban kunde det, sade
kungadottern.
— Du år nil alltidsåklok
du, svarade trollet; hvarför
lät du honom gå dar Du
visste ju att jag v i 11 e b a
f-va en sådan en.
— Ah, jag lät honom ändå
inte ga, jag heller, sade
kungadottern, nu ii far är sa häf-
tig till lynnet och så gömde
jag honom i skrubben; om far
ieke fått någon, så är ban nog
bär.
— Lät hononi kotnma in!
sade trollet.
Då Lill-Hans kom, sporde
honom trollet om det var sannt,
att han kunde brygga hundra
tunnor malt i en brvggd?
— Ja, sade Lill-llans.
— Det var bra jag fick
fatt på dig, sade trollet; tag
straxt ihop med det, men
Gud nåde dig, o in du icke
brygger ölet starkt.
— Åh, det skall nog lä smak,
sade Lill-llans, och tog genast
ihop med bryggningen.
— Men jag måste hafva
flera troil till att bära vörten,
sade Lill-llans; de, som jag
fått, orka ingenting.
Ja, han fick flera, så mänga
att det svärmade, och sedan
gick det med bryggningen. Når
nu vörten var färdig, skulle
de alla smaka, det förstås, först
trollet sjelf och sen de andra;
men Lill-llans hade bryggt
vörten så stark, att. de
nediöl-lo döda som flugor, eftersom
de drucko af den. Slutligen
var der ingen annan qvar ån
en gammal eländig käring, som
låg biikoui kakelugnen.
— Ah, stackare! sade
Lill-llans; du måste väl fä smaka
pä vörten, du med! och sa
gick han och skrapade om
bott-uct |Kl bryggkaret med r|efven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
