Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
851»
Om nu vi glömde detta allt
Med munnen stum och hjertat
kallt:
Så skulle stenen tala,
Som malar qvarnens mjöl och
malt;
Sä skulle åkern prisa Hud,
Sä skulle agnarna få ljud,
Sä skulle brödet sjunga
Och rian kläs i blomsterskrud.
Men nn slår hjertat högt af fräjd,
Nu är vår själ som vidjan böjd,
Nu måste vi ju sjunga
Och lofva Qvd i himmels höjd.
Vår gode Gud, vi täcke dig,
Vi täcke dig så innerlig,
Att du har tagit sorgen
Från allt vårt land och lyst
vår stig.
Vi bedja dig, lär nn oss så
Din helga vilja rätt förstå,
Att vi din (jäfva bruka
Som du vill alt hon brukas må;
Och att i sorg och fröjd all tid
Vi prise dig, vår Fader blid,
<tch i din fruktan finne
En timlig ro, cu c rig frid.
Sotarmurre.
Det ar en gammal sak all
smii bnrn äro rädda JYir
solarna. Han ser oeksa rätt hemsk
ui: svart hoiii sot frän top[i och
lill lä: de hvila länderna som
lysa emellan elf [mr blodröda
läppar och ögonen sedan, de
se sn besynnerliga ut, riktigt
I grymma och dertill här ilen
underliga karlen alltill ett långt
rep med cn tung jernklump i
ändan och en knippe granris
— han ser ut som cn hcl
röfvare. Rolf och lians små
systrar lindé aldrig set! solaren.
De slumrade ännu sött i sina
små sängar då den svarte
gubben redan stod på taket och
rengjorde skorstenarne. Lilla
Hiilila hade lill julen fått en
den vackraste bilderbok och
nli den läiuis oekså en plansch
föreställande tvenne negrer,som
slogo en stackars hvit man.
Del hade gjort ef I djupt intryck
pä barnen, och ehuru hemskt
del än var, brukade de likväl
ofta betrakta just den
bilden och myckel ifrig| prata
om huruvida den hvite mannen
först varit slygg emot de
svar-tu eller om lian var oskyldig;
också undrade de om nftgon
skulle kommu honom lill hjelp
och från hvilken sida den då
skulle komina, frun den mörka
skogen eller från den
ljusgröna ängen, som var fiillmalad
med röda, blft och gula
blommor.
En mörk vinterafton, några
veckor efler jul, log Hulda
iller IVuui siu bilderbok och
syskonen betraktade, tillsammans
som vanligt, alla de herrliga
bilderna, sist också negrerne
och ilen hvita mannen.
— Jag lindé, i den hvite inan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
