Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kickorna och gnf dem sedan cn del uf
arbetet med löfte om ntt skicka resten
snurt, hon tog ett vanligt itfskcd nf
dem oeli lofvnde komma i ling dem och
dcrns mödrar.
Uthvilade och lyckliga återvände
Imrnen hein. l)et vnr nn eftermiddag
och chint midt i sommaren, tyckte
barnen likväl ntt det började mörkna,
dertill voro dock någrn tunga
regnmoln sku|llen.
Jug är sà rfldd! klngnde Karin.
— Vi skola ej tüukn derpå, snart
Rro vi hemina.
— Ar du icke rfldd?
Jo, men jng går och tllnker pà
huru gintl min mumma och din
mamma skola blifva.
Medan barnen talade, gick en
guin-mal gmnmu förbi dem och sjöng:
.Ej nål/m) I fan förgät a mil,
Sam i lians si/ja lefcr
Och llonom c nil äst I i! ar pä
Och i I/uns vä hl sig gifver;
Tro, kärlek, hopp
I lifsens topp
Guds inni och tröst mig delar.
I)cn pä Gad tror,
Han tryggrr hor.
Ej något honom felar".
nare och ljufvare lin den natt, som
följde pà ilennii händelserika dng.
—it.—
— Det lindé jng liordt tänkn pà!
utbrast Kli na, huru ofta mumma har
sagt, att Glids englar vaka öfver oss
och det halle jug glömt i dag. Nu
äro vi icke mera rädda. Karin! oull
Elina började sjunga, ocksti hon:
Den pà Gud tror,
lian try ggr. r hor,
Ej nugot honom felar.
Vid niadnraens hydda möttes de nf
Janne och läsken och Mnju och
Anna och Lillan, sora sprungo omkull
hvarandra i sin ifver att butjcna de
små trötta flickorna. Dà de om
aftonen kommo hem. var ull möda. nil
räddsla glömd vid åsynen nf
mödrar-nes glädje och förvåning.
Aldrig lindé deråt sömn varit luu-
Sparfven.
(Forts. o. »|at fr. mo 44.)
Om hnn för menniskorna är mem
skadlig eller nyttig, derom |inv man
vidlyftigt stridü för och emot. B’ör
trädgårdsmäslnren »ch åkerbrukaren
nppäter huu alltför gerna fràu fältet
hvad do så och kornen från de
mognade axen. Det är nfistnn en
omöjlighet för oss ntt bringa en liten
qvantitet säd till mognad i en trädgård;
sparfvarne äta upp den. Likaså hafva de,
som odlu frukter och vin, stort
bekymmer med honom, ty sparfvarne
undersöka de mognande frukternas tillstånd
ännu omsorgsfullare än säden, och dc
nppäta nlltid företrädesvis de bästa
innan de skördas, om dc icke hindras
derifrån genom tätn nät.
Sparfvarne hafva snart noggrann
kännedom om i hvilken grad dc
medel, hvilka man använder för att
skrämma bort ilem. äro skadliga eller icke.
En kort titi låta de väl skrümmu sig
nf npphäugria pappersremsor,
slumrande små räderqvnrmtr, klingande
glasbitar och uppstoppade ,, åkerspöken",
hvilka hänga pà linåkern eller på
körsbärsträdet, — men det varar icke
länge. innnn de sätta sig på spökets
hufvud och slutligen visa tlc sig
tilloch-niod föga nppskritintla för lösa skott,
Under sommaren låta de i
allmänhet svårligen fånga sig: dc märka
stttirt hvad som llr ett försåt, och söka
hellre s:n föda pà lindra Ini||, hvilka
äro mindre misstäiikligu. Lättast kun
mun doek là dem i sitt våld. om mail
genom ntt utså sädeskon lockar dem
in i cu Itiiln, hvars dön- man genom
ett snöre kun hastigt fà utt slå ihop.
Om vintern gà de dock lättare i
|lillan ; likaså kan man ila fångtl dem
med limstänger, hvilka innu ställer
invid utströdda sädeskorn, eller genom
hveteax, hvilkas halm man hestrukit
med foge|lini. (»tu cn sparfevämi fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
